Essingen
 

Alvor
Artiom
Bern
Bildt
Blinkenbergsparken
Bretten
Dakar
Donegal
Dryp
Ed
Eriete
Essingen
Fur
Glava
Håan
Jakan
Kilen
Kisar
Kista
Knåll
Kroppa
Kwai
Kökar
Lafayette
Leinster
Lillkågeträsk
Liskey
Llanfairpwllgwyngyll
Lövånger
die Matte
Mary Moo
Mauretanien
Milano
Minnesota
Mokker
Nor
Näcksjön
Os
Peru
Québec
Queens
Raqqah
Rawet
Rex
Roskilde
Shanghai
Ski
Skinnskatteberg
Soo
Stillerydsviken
Strömma
Sumpan
Tidan
Tjänsen
Toscana
Tyrolen
Täng
Östersund

Startsida
 

M

an skul­le kan­ske kun­na tro att den här his­to­rien ut­spe­lar sig på Sto­ra el­ler Lil­la Es­sin­gen i Stock­holm, men se, nej, vi be­fin­ner oss långt in på tor­ra land, i Ba­den-Würt­tem­berg i Tysk­land, när­ma­re be­stämt. Där är en del män­nis­kor up­pen­bar­li­gen så drif­ti­ga, att de in­te bara har en, utan ibland fle­ra yr­kes­ut­bild­nin­gar. Och den som har det kan ju kos­ta på sig en då­lig dag på job­bet.

N

är jag för förs­ta gån­gen la ut den här li­me­ric­ken i so­cia­la me­dier, stör­de en lä­sa­re sig lite på skill­na­den i ord­ac­cent mel­lan Es­sin­gen å ena si­dan och dres­sin­gen/mäs­sin­gen å den and­ra. Han ver­ka­de tyc­ka att man inte gär­na kan rim­ma ord med akut ac­cent på ord med grav ac­cent. Jag slog honom ge­nast i hu­vu­det med Kung Lil­je­kon­val­je av min hus­gud Gus­taf Frö­ding, som re­dan 1896 rim­ma­de dun­genkun­gen och däl­denväl­den.

© Linus Ganman,