Raqqah
 

Artiom
Bern
Bildt
Blinkenbergsparken
Bretten
Dakar
Donegal
Dryp
Ed
Eriete
Essingen
Fur
Glava
Jakan
Kilen
Kisar
Kista
Knåll
Kroppa
Kwai
Kökar
Lafayette
Leinster
Lillkågeträsk
Liskey
Llanfairpwllgwyngyll
Lövånger
die Matte
Mary Moo
Mauretanien
Milano
Minnesota
Mokker
Nor
Näcksjön
Os
Peru
Québec
Queens
Raqqah
Rawet
Rex
Roskilde
Shanghai
Ski
Skinnskatteberg
Soo
Stillerydsviken
Sumpan
Tjänsen
Toscana
Tyrolen
Täng

Startsida
 

S

un­kit är en klubb med fo­kus på ud­da och bort­glömd po­pu­lär­mu­sik. Klubben har se­dan bör­jan lyft fram och spe­lat ski­vor med ar­tis­ter vars als­ter kan­ske inte hål­ler måt­tet för vad som bru­kar kal­las för bra, men som har and­ra kva­li­te­ter, så­som öp­pen­het, fan­ta­si, en­ga­ge­mang och dröm­mar. Jag har va­rit på Sun­kit någ­ra gån­ger. Det är nå­got all­de­les spe­ci­ellt med kväl­lar­na där. All­sångs­fak­torn är hög. Och en av lå­tar­na som all­tid bru­ka­de spe­las un­der mi­na år som gäst på klub­ben var tryc­kar­lå­ten Följ mig hem med Gun­nar Wi­nald. I lå­ten ge­stal­tar Wi­nald en sin­gel­man ute på lo­kal. Re­frän­gen går så här:

  Åh, ensamhet
Jag bjuder på ett glas med vin och en macka.
Åh, ensamhet
Det enda jag vill är att sitta ner och snacka.
Åh, ensamhet
En invit — och jag hoppas du ska ta den.
Följ med mig hem. Jag vill visa vem jag är bakom fasaden.

L

å­ten är li­te ko­misk, an­tag­li­gen oav­sikt­ligt, och det för­stås med tan­ke på att or­det mac­ka har fle­ra be­ty­del­ser. Det känns ock­så sär­skilt på­tag­ligt i och med att Wi­nald i tex­ten un­der­stry­ker att han bara vill sit­ta ned och snac­ka. Det som tex­ten av­ser att av­hand­la är dock uni­ver­sellt och be­rör män­nis­kor över he­la jor­den. Kan­ske till och med i Raq­qah, som i al­la fall åren 2013-2017 var hu­vud­stad för en grup­pe­ring känd för be­tyd­ligt mer hård­fö­ra ragg­nings­me­to­der än de Gun­nar Wi­nald till­gri­per.

© Linus Ganman,