Teheran
 

Alvor
Artiom
Berlin
Bern
Bildt
Blinkenbergsparken
Bretten
Dakar
Dellen
Donegal
Dryp
Ed
Eriete
Essingen
Fur
Glava
Håan
Jakan
Kilen
Kisar
Kista
Knåll
Kroppa
Kwai
Kökar
Lafayette
Leinster
Lillkågeträsk
Liskey
Llanfairpwllgwyngyll
Lövånger
die Matte
Mary Moo
Mauretanien
Milano
Minnesota
Mokker
Nor
Näcksjön
Näkten
Os
Peru
Québec
Queens
Quito
Raqqah
Rawet
Rex
Roskilde
Salfit
Shanghai
Ski
Skinnskatteberg
Soo
Stillerydsviken
Strömma
Sumpan
Teheran
Tidan
Tjänsen
Toscana
Tyrolen
Täng
Östersund
Överrödå

Startsida
 

U

n­der an­d­ra och tred­je året på gym­na­si­et gick jag i sam­ma klass som en man som var född i Iran, men som und­er si­na grund­sko­le­år ha­de bott i Nan­tes i Frank­ri­ke. Man kan ju lugnt sä­ga att han och jag, som då ha­de bott hela mitt liv i Ös­ter­sund, ha­de väl­digt oli­ka per­spek­tiv på li­vet. Vi fick än­då två myc­ket gi­van­de år till­sam­mans. Ibland satt vi i hans et­ta till fem på morg­nar­na i dim­mor­na av opi­um­rö­kel­se, lyss­na­de på Sven Väth och Les Ne­gres­ses Ver­tes på hög vo­lym och ta­la­de om li­vet. Hans in­red­ning var pe­riod­vis väl­digt spar­sam. Gol­vet var täckt av per­sis­ka mat­tor, och från ta­ket häng­de ett an­tal nak­na glöd­lam­por, som han själv ha­de må­lat rö­da med sprit­pen­na. Han sov på en mad­rass på gol­vet. I rum­met fanns inga möb­ler. Ef­ter stu­den­ten hör­des vi in­te av på mån­ga år.

N

är web­ben och se­der­me­ra Face­book blev verk­lig­het, hit­ta­de vi igen var­and­ra i värl­den. Kort där­ef­ter blev min fö­re det­ta klass­kam­rat lä­ra­re i bild­konst. Fast vi in­te träf­fas fy­siskt ski­ner vå­ra oli­ka per­spek­tiv på li­vet fort­fa­ran­de of­ta ige­nom i det vi pos­tar i vå­ra res­pek­ti­ve flö­den på Face­book. Min före det­ta klass­kam­rat har en för­bluf­fan­de för­må­ga att hit­ta ny­he­ter, in­lägg, skämt och re­fe­ren­ser som är som från en värld det känns som att jag ald­rig är i när­he­ten av. Det var ock­så tack va­re ho­nom som jag hör­de ta­las om Mau­ri­zio Cat­te­lans konst­verk Co­me­dian för förs­ta gån­gen. Först tänk­te jag att det ba­ra var en i ra­den av al­la skämt­sam­he­ter jag sett på min fö­re det­ta klass­kam­rats vägg, men snart tvin­ga­des jag in­se att konst­ver­ket Co­me­dian fanns, el­ler i al­la fall ha­de fun­nits på rik­tigt.

M

au­ri­zio Cat­te­lan föd­des in­te i Te­he­ran i Iran, utan i Pa­dua i Ita­lien. Li­me­ric­ken längst upp på si­dan hand­lar allt­så in­te om ho­nom, utan om en po­ten­tiell härm­apa. Jag vill in­te in­si­nue­ra att min iransk­bör­di­ge fö­re det­ta klass­kam­rat är en så­dan, men av vad jag har sett av det han ska­par kan jag lugnt sä­ga att den blot­ta bråk­de­len bor­de be­tin­ga ett myc­ket hög­re vär­de än al­la Cat­te­lans verk till­sam­mans.

© Linus Ganman,