Leinster
 

Alvor
Artiom
Bern
Bildt
Blinkenbergsparken
Bretten
Dakar
Donegal
Dryp
Ed
Eriete
Essingen
Fur
Glava
Jakan
Kilen
Kisar
Kista
Knåll
Kroppa
Kwai
Kökar
Lafayette
Leinster
Lillkågeträsk
Liskey
Llanfairpwllgwyngyll
Lövånger
die Matte
Mary Moo
Mauretanien
Milano
Minnesota
Mokker
Nor
Näcksjön
Os
Peru
Québec
Queens
Raqqah
Rawet
Rex
Roskilde
Shanghai
Ski
Skinnskatteberg
Soo
Stillerydsviken
Sumpan
Tjänsen
Toscana
Tyrolen
Täng

Startsida
 

J

ag har all­tid va­rit en pas­sio­ne­rad bas­tu­ba­da­re. I min barn­doms Ös­ter­sund fanns det ett par stäl­len dit man kun­de gå och bada skat­te­fi­nan­sie­rad bas­tu, och dit tog min pap­pa med mig för för­sta gån­gen sä­kert re­dan när jag var ba­ra tre år. Ett tag bod­de dess­utom min mos­ter och hen­nes man i en vil­la med bas­tu i käl­la­ren. För mig som pas­sio­ne­rad bas­tu­ba­da­re ver­ka­de det vara höj­den av lyx. I hen­nes bas­tu ham­na­de jag en gång till­sam­mans med hen­ne och min mor. Jag var än­nu rätt ung och ha­de en hel del kvar att lä­ra mig om li­vet ute i den sto­ra värl­den. Jag ha­de väl vis­ser­li­gen för­stått att män­nis­kan har en sexual­drift, men kan­ske in­te nöd­vän­digt­vis att al­ko­hol lö­ser tun­gans band.

I

n­nan nå­gon nu bör­jar ro­pa på sed­lig­hets­ro­teln el­ler an­mä­ler min mos­ter för osed­ligt um­gänge med barn, om än blott ver­balt så­dant, vill jag ba­ra sä­ga att in­gen av dem som satt i mos­ters bas­tu den där gån­gen tog nå­gon nämn­värd ska­da av det in­träf­fade el­ler ens be­gick något olag­ligt. För mig blev det mest en min­nes­värd och li­te spän­nan­de upp­le­vel­se. Jag vet att jag ef­ter den där da­gen fle­ra gån­ger frå­ga­de min mos­ter om vi in­te kun­de träf­fas hos hen­ne och ba­da bas­tu igen, så att hon skul­le kun­na berät­ta mer. Jag trod­de ju näm­li­gen att det där som hän­de ha­de med själ­va bas­tu­ba­dan­det att gö­ra. När vi hade sut­tit i vär­men ett tag, bör­ja­de mos­ter näm­li­gen att be­rät­ta fräc­ki­sar. Nu så här mån­ga år i ef­ter­hand, när jag har fått se hur min mos­ter nor­malt be­ter sig över tid, har jag dra­git slut­sat­sen, att hon nog den där gån­gen i bas­tun san­no­likt hade fått i sig li­te för myc­ket av nå­got starkt. Och bred­vid hen­ne satt hen­nes stac­kars sys­ter, min mor allt­så, och tvin­ga­des be­vitt­na hur hon pum­pa­de mig full med dum­he­ter. Min mor skul­le väl ha kun­nat sätta stopp för det he­la, men jag tror att hon var för full i skratt för att jag skul­le ha kun­nat ta hen­nes för­ma­nin­gar på all­var. Om jag ha­de kom­mit ihåg ens hälf­ten av al­la de his­to­rier som min mos­ter be­rät­ta­de den kväl­len, skul­le jag nog ha känt mig som en myc­ket rik man i dag, men den en­da his­to­rien jag gans­ka sä­kert kan sä­ga att hon be­rät­tade är den här gam­la:

  – Varför är det så tyst i en dambastu?
– ???
– Jo, för de sitter på läpparna.

© Linus Ganman,