Överrödå
 

Alvor
Artiom
Berlin
Bern
Bildt
Blinkenbergsparken
Bratten
Bretten
Dakar
Dellen
Descartes
Donegal
Dryp
Ed
Eriete
Essingen
Fur
Glava
Hilton
Håan
Jakan
Kilen
Kisar
Kista
Knåll
Kroppa
Kwai
Kökar
Lafayette
Leinster
Lillkågeträsk
Liskey
Llanfairpwllgwyngyll
Lövånger
die Matte
Mary Moo
Mauretanien
Milano
Minnesota
Mokker
Nor
Näcksjön
Näkten
Os
Peru
Québec
Queens
Quito
Raqqah
Rawet
Rex
Roskilde
Salfit
Saloniki
Shanghai
Ski
Skinnskatteberg
Soo
Stillerydsviken
Strömma
Sumpan
Teheran
Thrakien
Tidan
Tjänsen
Toscana
Tyrolen
Täng
Østerlars
Östersund
Överrödå

Startsida
 

P

å gym­na­si­et läs­te jag klas­sisk gre­kis­ka. Det är in­te sam­ma sak som ny­gre­kis­ka, men för en lek­man kan det kan­ske gå på ett ut. På Al­la hjär­tans dag i trean på gym­na­si­et satt jag, An­ders och Ca­ro­line på Per­mans Ka­fé i Ös­ter­sund och fi­ka­de. Jag an­tar att mitt äm­nes­val väck­te ny­fi­ken­het, för plöts­ligt frå­ga­de Ca­ro­li­ne vad jag äls­kar dig he­ter på gre­kis­ka. Ef­ter­som jag in­te viss­te vad det he­ter på klas­sisk gre­kis­ka, men av en till­fäl­lig­het rå­ka­de ve­ta vad det he­ter på ny­gre­kis­ka, sva­ra­de jag σ'αγα­πώ. Jag tänk­te att det väl knap­past kun­de spe­la nå­gon roll för nå­gon av dem om det var klas­sisk el­ler mo­dern gre­kis­ka de fick hö­ra fra­sen på, och att vi se­dan med ens kun­de över­gå till lite mer int­res­san­ta sam­tals­äm­nen än kär­lek och så­dant tjafs.

A

n­ders sken dock upp, brast ut i skratt och upp­re­pa­de vad han tyck­te sig ha hört: ”Sag­ga på! Sag­ga på! Ha­ha­ha­ha­ha! Me­nar du verk­li­gen att det he­ter sag­ga på?” Och med ens ha­de vi ju då läm­nat den ro­man­tis­ka as­pek­ten av kär­lek och gått över till en li­te mer rå­bar­kad. Ja, vis­ser­li­gen ut­ta­las g:et i den gre­kis­ka fra­sen fri­ka­tivt sna­ra­re än klu­silt, men om man som An­ders har gan­ska då­lig käns­la för så­da­na nyans­skill­na­der, kan σ'αγα­πώ sä­kert myc­ket väl lå­ta som sag­ga på. Mig ha­de lik­he­ten mel­lan den gre­kis­ka och svens­ka fra­sen dit­in­tills gått för­bi, så för mig kom An­ders reak­tion li­te som en över­rask­ning.

D

en tolf­te feb­ruari 2019, allt­så näs­tan pre­cis 23 år se­na­re, kom jag på idén att skri­va en li­me­rick med ut­gångs­punkt från ett miss­för­stånd ba­se­rat på ljud­lik­he­ten des­sa två ut­tryck emel­lan. Jag an­tog dock att mån­ga i en bre­da­re lä­se­krets nog skul­le tyc­ka att det är li­te mag­starkt att i li­me­rick­form be­rät­ta om en kvin­na som be­ty­gar en man sin kär­lek och se­dan ge­nast blir ned­spru­tad med sag­ge, så där­för pos­ta­de jag li­me­ric­ken i den li­te mer tyd­ligt pro­fi­le­ra­de Face­book-grup­pen Sju­ka rim och li­me­ric­kar. På jul­af­ton 2019, mer än tio må­na­der se­na­re, dök den för­sta upp­tum­men upp i flö­det ef­ter post­nin­gen. Den kom från en man med gre­kiskt ef­ter­namn.

© Linus Ganman,