Berlin
 

Alvor
Artiom
Berlin
Bern
Bildt
Blinkenbergsparken
Bratten
Bretten
Dakar
Dellen
Descartes
Donegal
Dryp
Ed
Eriete
Essingen
Fur
Glava
Hilton
Håan
Jakan
Kilen
Kisar
Kista
Knåll
Kroppa
Kwai
Kökar
Lafayette
Leinster
Lillkågeträsk
Liskey
Llanfairpwllgwyngyll
Lövånger
die Matte
Mary Moo
Mauretanien
Milano
Minnesota
Mokker
Nor
Näcksjön
Näkten
Os
Peru
Québec
Queens
Quito
Raqqah
Rawet
Rex
Roskilde
Salfit
Saloniki
Shanghai
Ski
Skinnskatteberg
Soo
Stillerydsviken
Strömma
Sumpan
Teheran
Thrakien
Tidan
Tjänsen
Toscana
Tyrolen
Täng
Østerlars
Östersund
Överrödå

Startsida
 

J

ag hör­de för ett tag se­dan en his­to­ria om Mc­Ta­vish, en ir­län­da­re som låg på sitt yt­ters­ta. Han kal­la­de sin bäste vän Ha­mish till sig och sa: ”I ha­ve a bot­t­le of 25-year-old whis­key un­der my pil­low. When I’m dead, would you do me a kind­ness and pour it over my grave?”. Ha­mish ska då ha sva­rat: ”Of cour­se, I will, though I might be pas­sing it through my kid­neys first.” Ut­bred­nin­gen av den äd­la kons­ten att för­vand­la whis­ky till urin är dock inte be­grän­sad till den del av värl­den där man gör då­li­ga ko­pior av whis­ky som man en­vi­sas med att sta­va med e.

P

lat­sen för till­dra­gel­sen i min li­me­rick lig­ger till och med en bit ifrån den del av värl­den som i van­li­ga fall för­knip­pas mest med till­verk­ning av whis­ky värd sitt namn. Lis­ti­ga ke­mis­ter finns det nog dock li­te över­allt, för det finns ju en viss loc­kel­se i att fram­stäl­la jäs­ta och des­til­le­ra­de dryc­ker bå­de här och där på vår jord. Att hu­vud­per­so­nen i min lil­la vers den här gån­gen be­fin­ner sig i Tysk­lands hu­vud­stad be­ror kan­ske främst på att dess namn rim­mar så fint på slut­pro­duk­ten. Jag är helt över­ty­gad om att det finns lis­ti­ga ke­mis­ter även an­nor­stä­des som är li­ka bra som hu­vud­per­so­nen i den­na li­me­rick på att för­vand­la en gul­ak­tig väts­ka till en an­nan. Rim­met som så­dant får mig dock att i alla fall tän­ka på an­d­ra mind­re smick­ran­de poem som jag och mi­na jämn­åri­ga i små­sko­le­ål­dern i all djäv­lig­het bru­ka­de und­slip­pa oss om vi ha­de att gö­ra med nå­gon som ödet ha­de för­sett med ett ef­ter­namn som rim­mar på Ber­lin:

  Nysse Wrängdin,
tjock som ett svin,
torkar sig i arslet
med smör och margarin.

 

© Linus Ganman,