Näkten
 

Alvor
Artiom
Berlin
Bern
Bildt
Blinkenbergsparken
Bretten
Dakar
Dellen
Donegal
Dryp
Ed
Eriete
Essingen
Fur
Glava
Håan
Jakan
Kilen
Kisar
Kista
Knåll
Kroppa
Kwai
Kökar
Lafayette
Leinster
Lillkågeträsk
Liskey
Llanfairpwllgwyngyll
Lövånger
die Matte
Mary Moo
Mauretanien
Milano
Minnesota
Mokker
Nor
Näcksjön
Näkten
Os
Peru
Québec
Queens
Quito
Raqqah
Rawet
Rex
Roskilde
Salfit
Shanghai
Ski
Skinnskatteberg
Soo
Stillerydsviken
Strömma
Sumpan
Teheran
Tidan
Tjänsen
Toscana
Tyrolen
Täng
Östersund
Överrödå

Startsida
 

S

ve­ri­ges till ytan 29:e stör­sta sjö Näk­ten lig­ger i Jämt­land och in­går i In­dals­äl­vens hu­vud­av­rin­nings­om­rå­de. Den är 44 me­ter djup, har en yta på 83 kvad­rat­ki­lo­me­ter och är be­lä­gen 323 me­ter över ha­vet. Sjön av­vatt­nas till Stor­sjön via en 4 km kort å, Bill­sta­ån, som fly­ter ge­nom Hack­ås. Vid Näk­ten blev jag vå­ren 1993 av med en re­jäl bit av mitt bar­na­sin­ne.

P

å den ti­den gick jag i nion­de klass, och då lik­som nu var jag in­te den tuf­fas­te av grab­bar. Dess­utom var jag re­dan då gans­ka naiv. (Jag var allt­så långt ifrån så lutt­rad som präst­hust­run i li­me­ric­ken här­ovan.) Un­der hög­sta­die­ti­den hör­de jag of­ta hur en del av ele­ver­na på sko­lan an­tin­gen babb­la­de om att de skul­le ut och su­pa un­der hel­gen som kom el­ler att de un­der hel­gen som va­rit ha­de va­rit ute och su­pit. Jag lev­de i den fals­ka för­viss­nin­gen om att al­la som sa­de så an­tin­gen ba­ra sko­ja­de el­ler ba­ra för­sök­te gö­ra sig märk­vär­di­ga. Jag trod­de på ful­las­te all­var att in­gen på sko­lan var så­pass ny­fi­ken på hur det var att va­ra al­ko­hol­på­ver­kad att de fak­tiskt drack al­ko­hol på hel­ger­na.

V

i ha­de ett spar­kon­to i vår klass, och på vå­ren i nian ha­de vi ju kom­mit så långt att det var dags att ta den sista chan­sen att gö­ra nå­gon­ting för pen­gar­na till­sam­mans i klas­sen. El­ler i al­la fall gö­ra nå­gon­ting till­sam­mans i klas­sen. Det blev hur som helst så att vi for iväg till Näk­ten och täl­ta­de där en natt. Och i sam­band med att vi gav oss av sa vår klass­fö­re­stån­da­re, att han vid mins­ta tec­ken på att nå­gon ha­de med sig al­ko­hol­hal­ti­ga dryc­ker un­der re­san ge­nast skul­le var­sko be­rörd måls­man. Det var in­gen tve­kan om att han ta­la­de all­var. Han sa­de det allt­så för att det up­pen­bar­li­gen be­höv­de sä­gas. Och jag in­såg med ens att jag i tre år hade gått i sam­ma klass som fle­ra styc­ken som fak­tiskt va­ne­mäs­sigt gjor­de så­dant som de långt ifrån ha­de lag­lig ål­der inne för.

R

e­san till Näk­ten in­ne­bar in­ga ut­gif­ter för klas­sen. Var och en ha­de med sig eget tält och egen mat hem­ifrån, och mar­ken vi slog lä­ger på kun­de vi för­fo­ga över gra­tis. En klass­kom­pis för­äl­der äg­de näm­li­gen en tomt vid sjön. Så vad hän­de då med klass­kas­san? Någ­ra da­gar fö­re av­slut­nin­gen såg en av de ele­ver som bli­vit an­för­trod­da an­sva­ret för klas­sens be­spa­rin­gar till att nå­gon köp­te öl för al­la pen­gar. Vi fick 71 lång­bur­kar att dela på un­der av­slut­nings­kväl­len.

© Linus Ganman,