Östersund
 

Alvor
Artiom
Berlin
Bern
Bildt
Blinkenbergsparken
Bretten
Dakar
Dellen
Donegal
Dryp
Ed
Eriete
Essingen
Fur
Glava
Håan
Jakan
Kilen
Kisar
Kista
Knåll
Kroppa
Kwai
Kökar
Lafayette
Leinster
Lillkågeträsk
Liskey
Llanfairpwllgwyngyll
Lövånger
die Matte
Mary Moo
Mauretanien
Milano
Minnesota
Mokker
Nor
Näcksjön
Näkten
Os
Peru
Québec
Queens
Quito
Raqqah
Rawet
Rex
Roskilde
Salfit
Shanghai
Ski
Skinnskatteberg
Soo
Stillerydsviken
Strömma
Sumpan
Teheran
Tidan
Tjänsen
Toscana
Tyrolen
Täng
Östersund
Överrödå

Startsida
 

D

et går in­te att kom­ma un­dan att li­me­ricks­smi­de­ri gär­na in­bju­der till att be­rö­ra mind­re sa­longs­fä­hi­ga äm­nen och att ge ut­lopp för si­na all­ra unk­nas­te för­do­mar. För var an­nars än i en sim­pel li­me­rick skul­le man ohej­dat kun­na in­si­nue­ra att en så an­rik och fin gam­mal stad som Ös­ter­sund be­fol­kas av män­nis­kor som äg­nar sig åt nå­got så sus­pekt och fö­ga se­de­samt som pros­ti­tu­tion? El­ler att de som för­står ki­ne­sis­ka tyc­ker att hun­dar är att be­trak­ta som mat? El­ler att en pros­ti­tu­tions­kund nöd­vän­digt­vis mås­te va­ra en så­dan som om­nämns med pro­no­me­net han? El­ler, om man så vill, att de som pros­ti­tue­rar sig fal­ler för det kly­schi­ga att ta­tue­ra ki­ne­sis­ka skriv­tec­ken på sig?

D

et mås­te dock sä­gas: Jag är par­tisk. Än så län­ge rå­kar Ös­ter­sund va­ra den plats på jor­den som jag har bott längst på. Där gick jag i för­sko­la, grund­sko­la, gym­na­sium och på hög­sko­la, och än så län­ge har jag även min­nen från fem år på ar­bets­mark­na­den att blic­ka till­ba­ka på just däri­från. Jag kan allt­så med rät­ta sä­ga att jag har hun­nit se en hel del i Ös­ter­sund på de 28 år jag bod­de där. Kan­ske till och med nå­gon pros­ti­tue­rad el­ler någon med an­nor­lun­da mat­va­nor.

© Linus Ganman,