Alvor |
å gymnasiet läste jag klassisk grekiska. Det är inte samma sak som nygrekiska, men för en lekman kan det kanske gå på ett ut. På Alla hjärtans dag i trean på gymnasiet satt jag, Anders och Caroline på Permans Kafé i Östersund och fikade. Jag antar att mitt ämnesval väckte nyfikenhet, för plötsligt frågade Caroline vad jag älskar dig heter på grekiska. Eftersom jag inte visste vad det heter på klassisk grekiska, men av en tillfällighet råkade veta vad det heter på nygrekiska, svarade jag σ'αγαπώ. Jag tänkte att det väl knappast kunde spela någon roll för någon av dem om det var klassisk eller modern grekiska de fick höra frasen på, och att vi sedan med ens kunde övergå till lite mer intressanta samtalsämnen än kärlek och sådant tjafs. Tweeta
nders sken dock upp, brast ut i skratt och upprepade vad han tyckte sig ha hört: ”Sagga på! Sagga på! Hahahahaha! Menar du verkligen att det heter sagga på?” Och med ens hade vi ju då lämnat den romantiska aspekten av kärlek och gått över till en lite mer råbarkad. Ja, visserligen uttalas g:et i den grekiska frasen frikativt snarare än klusilt, men om man som Anders har ganska dålig känsla för sådana nyansskillnader, kan σ'αγαπώ säkert mycket väl låta som sagga på. Mig hade likheten mellan den grekiska och svenska frasen ditintills gått förbi, så för mig kom Anders reaktion lite som en överraskning.
en tolfte februari 2019, alltså nästan precis 23 år senare, kom jag på idén att skriva en limerick med utgångspunkt från ett missförstånd baserat på ljudlikheten dessa två uttryck emellan. Jag antog dock att många i en bredare läsekrets nog skulle tycka att det är lite magstarkt att i limerickform berätta om en kvinna som betygar en man sin kärlek och sedan genast blir nedsprutad med sagge, så därför postade jag limericken i den lite mer tydligt profilerade Facebook-gruppen Sjuka rim och limerickar. På julafton 2019, mer än tio månader senare, dök den första upptummen upp i flödet efter postningen. Den kom från en man med grekiskt efternamn. © Linus Ganman, |