Det var en madam i Shanghai
som hade en stilig kavaj,
en rödmålad trut
och texten ”Vet hut!”
tatuerad på brösten – i braille.

— Linus Ganman (@LinusGanman) 17 december 2016

rans­man­nen Louis Brail­le (1809-1852), som ge­nom en olycks­hän­del­se blev blind vid tre års ål­der, sän­des som tio­åring till en sko­la för blin­da, där han fick lära sig lä­sa ge­nom fin­ger­av­kän­ning av re­lie­fer av van­li­ga bok­stä­ver. Des­sa bok­stä­ver var dock svå­ra att av­lä­sa, så Louis ut­ar­be­ta­de en skrift, där var­je tec­ken ba­se­ras på en mall med sex punk­ter. Ge­nom att grup­pe­ra des­sa på oli­ka sätt kan man få fram lätt­av­känn­li­ga kom­bi­na­tio­ner som kan re­pre­sen­te­ra bok­stä­ver och siff­ror, men även mu­sik­no­ter. Louis Brail­le dog in­nan hans sys­tem blev all­mänt ac­cep­te­rat och världs­be­römt, men nu­me­ra är Brail­le-skrif­ten det helt do­mi­ne­ran­de skrift­sys­te­met bland syn­ska­da­de.

een­de män­nis­kor hål­ler sig med fle­ra oli­ka skrift­sys­tem, men Braille-skrif­ten är så­pass in­ter­na­tio­nellt gång­bar, att den är li­ka­dant ut­for­mad oav­sett om den an­vänds för att skri­va he­breis­ka, rys­ka, gre­kis­ka, ara­bis­ka eller nors­ka. Na­tur­ligt­vis kan det fin­nas spe­cial­tec­ken för vis­sa språk, men i grun­den är det sam­ma system för al­la. Där­för är det lo­giskt att även den här li­meric­ken ock­så finns på fle­ra språk. Här föl­jer två ver­sio­ner, där den förs­ta är på en­gels­ka och den an­dra på espe­ran­to, allt­så två språk som i lik­het med Braille-skrif­ten har nått im­po­ne­rande rykt­bar­het in­ter­na­tio­nellt.

© Linus Ganman,