En konstnär ifrån Teheran
blev nyligen rikast i stan.
Intresset var stort
för ett konstverk han gjort
av en tejpremsa och en banan. pic.twitter.com/G6LTTJ2aai

— Linus Ganman (@LinusGanman) December 12, 2019

n­der an­d­ra och tred­je året på gym­na­si­et gick jag i sam­ma klass som en man som var född i Iran, men som und­er si­na grund­sko­le­år ha­de bott i Nan­tes i Frank­ri­ke. Man kan ju lugnt sä­ga att han och jag, som då ha­de bott hela mitt liv i Ös­ter­sund, ha­de väl­digt oli­ka per­spek­tiv på li­vet. Vi fick än­då två myc­ket gi­van­de år till­sam­mans. Ibland satt vi i hans et­ta till fem på morg­nar­na i dim­mor­na av opi­um­rö­kel­se, lyss­na­de på Sven Väth och Les Ne­gres­ses Ver­tes på hög vo­lym och ta­la­de om li­vet. Hans in­red­ning var pe­riod­vis väl­digt spar­sam. Gol­vet var täckt av per­sis­ka mat­tor, och från ta­ket häng­de ett an­tal nak­na glöd­lam­por, som han själv ha­de må­lat rö­da med sprit­pen­na. Han sov på en mad­rass på gol­vet. I rum­met fanns inga möb­ler. Ef­ter stu­den­ten hör­des vi in­te av på mån­ga år.

är web­ben och se­der­me­ra Face­book blev verk­lig­het, hit­ta­de vi igen var­and­ra i värl­den. Kort där­ef­ter blev min fö­re det­ta klass­kam­rat lä­ra­re i bild­konst. Fast vi in­te träf­fas fy­siskt ski­ner vå­ra oli­ka per­spek­tiv på li­vet fort­fa­ran­de of­ta ige­nom i det vi pos­tar i vå­ra res­pek­ti­ve flö­den på Face­book. Min före det­ta klass­kam­rat har en för­bluf­fan­de för­må­ga att hit­ta ny­he­ter, in­lägg, skämt och re­fe­ren­ser som är som från en värld det känns som att jag ald­rig är i när­he­ten av. Det var ock­så tack va­re ho­nom som jag hör­de ta­las om Mau­ri­zio Cat­te­lans konst­verk Co­me­dian för förs­ta gån­gen. Först tänk­te jag att det ba­ra var en i ra­den av al­la skämt­sam­he­ter jag sett på min fö­re det­ta klass­kam­rats vägg, men snart tvin­ga­des jag in­se att konst­ver­ket Co­me­dian fanns, el­ler i al­la fall ha­de fun­nits på rik­tigt.

au­ri­zio Cat­te­lan föd­des in­te i Te­he­ran i Iran, utan i Pa­dua i Ita­lien. Li­me­ric­ken längst upp på si­dan hand­lar allt­så in­te om ho­nom, utan om en po­ten­tiell härm­apa. Jag vill in­te in­si­nue­ra att min iransk­bör­di­ge fö­re det­ta klass­kam­rat är en så­dan, men av vad jag har sett av det han ska­par kan jag lugnt sä­ga att den blot­ta bråk­de­len bor­de be­tin­ga ett myc­ket hög­re vär­de än al­la Cat­te­lans verk till­sam­mans.

© Linus Ganman,