När en herre vid namn Peter Rawet
tog sig över Atlantiska havet
var hans plan att bli känd
som reporterlegend,
men det blev bara pannkaka av’et. pic.twitter.com/TCBe33jIKF

— Linus Ganman (@LinusGanman) 12 februari 2019

gent­li­gen är det in­te li­ka ro­ligt att skri­va li­me­ric­kar om verk­li­ga per­so­ner som om orter. Or­ter le­ver näm­li­gen läng­re i folks min­ne och är där­för nå­got som teore­tiskt sett fle­ra ge­ne­ra­tio­ner i följd kan re­fe­re­ra till. Grän­na minns al­la, men vem minns Fred­rik Böök (1883-1961)? Min sto­re lä­ro­mäs­ta­re Hans Alf­red­son har näm­li­gen skri­vit en li­me­rick om Fred­rik Böök. Utan li­me­ric­ken om ho­nom skul­le jag in­te ha känt till hans namn, och utan att kän­na till hans namn skul­le jag in­te ha kun­nat ve­ta vem han var. Men Grän­na har jag till och med va­rit i per­son­li­gen.

ed det­ta sagt vill jag ba­ra för­säk­ra al­la om att jag in­te tyc­ker att det är kons­tigt om nå­gon till även­tyrs in­te skul­le kän­na till re­por­tern Pe­ter Ra­wet. En gång i ti­den var han ett an­sik­te som mån­ga i Sve­ri­ge kän­de igen som en stram upp­lä­sa­re på Sve­ri­ges Te­le­vi­sions eko­no­mi­ny­he­ter. Små­nin­gom ham­na­de han dock i het­luf­ten och rap­por­te­rade från USA när en an­nan i ett läng­re tids­per­spek­tiv sä­kert obe­tyd­lig her­re vid namn Do­nald Trump just ha­de bli­vit det sto­ra lan­dets 45:e pre­si­dent. Pe­ter Ra­wet kan­ske för­sök­te hål­la sig li­ka opar­tisk som upp­drags­gi­va­ren Sve­ri­ges Te­le­vi­sion gär­na vil­le fram­stå som, men vi­sa­de un­der sitt tv-fram­trä­dan­de fle­ra tec­ken på att han in­te höll på Trump, utan mest ver­ka­de be­drö­vad över att den­nes fö­re­trä­da­res tid vid mak­ten de­fi­ni­tivt var över. Om You­tube vill, så bor­de det gå att se Pe­ter Ra­wets nå­got ore­di­ga in­sats här:

© Linus Ganman,