Alvor |
in mor som föddes 1949 bodde fram tills hon var fem år i en trähuslänga på Herrhagen i Karlstad. Bostäderna där hade inte vattenklosetter, utan torrdass på gården. Det samma gällde på sina ställen även längre norrut i Värmland, där hon bodde de följande fjorton åren. På vissa ställen utgjordes utedassen dessutom av långbänkar av trä utan skiljeväggar, där flera människor samtidigt kunde förrätta sitt tarv, och kanske också under tiden utväxla några ord. Det känns som en främmande och fjärran värld, men det var verklighet bara en generation från mig räknat. Jag själv är uppvuxen med vattenklosetter av porslin, där den som begagnar dem också alltid gör det i sin ensamhet. Många av de offentliga toaletter jag sett under min uppväxt har också varit avsedda antingen för män eller kvinnor. Av det min mor berättat om sin barndom har jag dock aldrig fått intrycket att långbänksdassen någonsin var det.
u verkar det dock åter vara på modet med könsneutrala avträden. Kanske inte just långbänkar med flera sittringar på rad, men väl avträden där man före inträde inte måste tänka på vilka människor som med hänvisning till deras kön har företräde på vägen in. Lanseringarna av sådana här könsneutrala avträden har ett tag också hållits för stora nyheter, som till exempel när de öppnades i februari 2016 på Uppsala Universitet eller i januari 2017 på Malmö Opera. Det är som om många skulle ha glömt att det för bara en mansålder innan dess inte alls var särskilt unikt, ens med svenska mått mätt. © Linus Ganman, |