En snickare från Lafayette
fick till middag en ovanlig rätt.
Under vrålhungerns kval
åt han helstekt linjal.
Jag tror att han också blev mätt.

— Linus Ganman (@LinusGanman) 7 februari 2019

et finns fle­ra plat­ser på jor­den med nam­net La­fayet­te. Det som syns på kar­tan på den här si­dan lig­ger i Loui­sia­na, men jag är in­te hund­ra­pro­cen­tigt sä­ker på om det var just där den lin­jal­ätan­de snic­ka­ren bod­de. La­fayet­te i Loui­sia­na är dock med all sä­ker­het upp­kal­lad ef­ter mar­ki­sen av La­fayet­te (1757-1834). Ef­ter den ame­ri­kans­ka själv­stän­dig­hets­för­kla­rin­gen 1776 greps La­fayet­te av en­tu­siasm för den ame­ri­kan­ska fri­hets­rö­rel­sen. När gre­ve de Brog­lie pla­ne­ra­de att skic­ka frans­ka of­fi­ce­ra­re för tjänst­gö­ring i den ame­ri­kan­ska kon­ti­nen­tal­ar­mén, kon­tak­ta­de han Si­las Deane, en ame­ri­kansk dip­lo­mat i Pa­ris, som lo­va­de La­fayet­te en tjänst som ge­ne­ral­ma­jor i kon­ti­nen­tal­ar­mén. Den 30 juni 1777 nåd­de La­fayet­te Geor­ge­town i South Ca­ro­li­na med far­ty­get Vic­to­ria. Där­if­rån res­te La­fayet­te de hund­ra mi­len till Phi­la­del­phia, där kon­ti­nen­tal­kon­gres­sen emel­ler­tid tve­ka­de att ge ho­nom en tjänst som ge­ne­ral­ma­jor. Ben­ja­min Frank­lin (1706-1790), som ha­de del­ta­git i utar­be­tan­det av den ame­ri­kan­ska själv­stän­dig­hets­för­kla­rin­gen och även va­rit dip­lo­mat i Pa­ris, gick i god för La­fayet­te, och han fick sin tjänst. La­fayet­te kom­men­de­ra­de se­dan fält­tå­get 1777-78 med fram­gång.

© Linus Ganman,