Alvor |
ag föddes och växte upp i en svensktalande familj i Sverige, men började som sjuttonåring lära mig estniska och har också bott många år i Estland. Från det perspektivet har jag å ena sidan kunnat konstatera att gemene svensks kunskaper om Estland är ganska skrala, men att det å andra sidan i Sverige finns en inte helt obetydlig mängd människor med rötter i Estland. Det är främst till dem den här limericken vänder sig. Och kan de estniska finns det en liten möjlighet att de också direkt förstår varför salarna i bion på gatan Soo heter som de gör.
ör er som inte alls kan estniska antar jag att jag gör bäst i att bjuda på en närmare förklaring. Som filmer som är höga på syra (eller kanske snarare filmer som är gjorda av filmmakare som är höga på syra) borde man kunna beteckna sådana där det går undan. När det går undan på estniska, så går det av någon anledning i tuhatnelja, vilket närmast skulle kunna översättas till ettusenfyra på svenska. På svenska kan man väl visserligen säga att något går i hundra knyck, men vad fyran på slutet i det estniska uttrycket kommer sig av vet jag faktiskt inte.
et estniska ordet för ettusentvå är i sin tur ett av de där lite förrädiska orden som kan få även dem som inte alls kan estniska att börja lyssna efter lite extra, och då särskilt de som känner sig hemma på engelska. Som av en tillfällighet uttalas detta räkneord, tuhat kaks på estniska, nästan precis som engelskans two hot cocks, ett uttryck som visserligen precis som det estniska ordet anger en mängd, men även lite mer än bara det. Jag tänker här inte uppmana någon att undersöka vad en sådan fras kan ge för resultat i en sökmotor på internet, men antar ändå att det sannolikt inte handlar om några helt oskyldiga saker. © Linus Ganman, |