En man från Llanfairpwllgwyngyll
tog semester en gång i april.
Kanske borde han ju
skrivit hem till sin fru,
men hans bläck räckte rakt inte till.

— Linus Ganman (@LinusGanman) 7 februari 2019

en som vill göra li­me­ricks­skri­van­det li­te mer ut­ma­nan­de, bör för­stås väl­ja att för­läg­ga hand­lin­gen i dem till or­ter med ryt­miskt eller rim­tek­niskt kne­pi­ga namn. En så­dan li­me­rick kun­de min mor­far, och jag hör­de ho­nom dra den åt­skil­li­ga gån­ger un­der min upp­växt:

et är väl klart att det där­för kitt­la­de li­te ext­ra i språk­tar­men när jag för förs­ta gån­gen såg ort­nam­net Llan­fair­pwll­gwyn­gyll­go­ge­rych­wyrn­dro­bwll­llan­ty­si­lio­go­go­goch. Ja, jag kan­ske inte ome­del­bart bör­ja­de för­sö­ka skri­va nå­gon li­me­rick, men jag såg i al­la fall till att lä­ra mig ut­ta­la det. Jag har se­dan dess kun­nat im­po­ne­ra på fle­ra wa­le­sa­re med det, så jag an­tar att jag ut­ta­lar det rätt. (Det kan­ske inte märks så lätt om man skul­le rå­ka gö­ra fel.)

ill postverkets och säkert många andras glädje finns det ett par kortare varianter av namnet på den här lilla walesiska byn också. Den mellanlånga är den jag har använt i min limerick. Här publicerar jag den ju i elektroniskt format, så jag behöver knappast oroa mig för att bläcket i min penna ska ta slut bara för att jag skaldar om platser med så långa namn, men om ni får strömavbrott precis nu, så kan ni väl skylla på mig, om ni vill.

© Linus Ganman,