Alvor |
örmågan att läsa andras tankar är verkligen inte många förunnad. Det bästa verktyg de flesta av oss kan tillgripa för tankeöverföring är därför språket. Med hjälp av språket kan personen z få personen y att förstå att han tänker på x genom att delge denna tanke med hjälp av ordet v på språket u. Och så långt är allt gott och väl i teorin. I praktiken betyder dock ordet v på språket u inte alltid bara x, utan även t. Snart sagt alla språk vi människor talar är nämligen proppfulla av flertydigheter, och så förhåller det sig också ofta bara av en slump. Om jag berättar för någon att jag har sett en annons om en ledig tjänst som sekreterare, kan jag säga ”Jag skulle ha kunnat få tjänsten om jag hade velat”. Jag skulle också kunna säga ”Jag skulle ha kunnat få tjänsten om jag inte hade velat”. Ordet inte gör att den andra meningen i förstone kan antas beskriva den direkta motsatsen till den första, men dubbeltydigheten hos verbformen velat gör att var och en av meningarna kan tolkas på minst två sätt. Den första meningen, om vi nu tar den som exempel, skulle ju kunna tolkas både som ”Jag skulle ha kunnat få tjänsten om jag hade haft lust” och ”Jag skulle ha kunnat få tjänsten om jag hade dröjt med ansökan”.
lertydigheter överlever sällan översättningar. För att försäkra sig mot att råka förmedla flertydiga budskap bör man således framföra dem på minst två språk. Den här limericken är till exempel flertydig på norska, men inte ens på det nära besläktade språket svenska skulle den vara det. Vill man översätta den till svenska, måste man helt enkelt välja en av betydelserna, eftersom verbformen skrevet motsvaras av två helt olika verbformer, och alltså två helt olika betydelser, på svenska. Den som förstår norska får dock på sätt och vis två historier i en. © Linus Ganman, |