En krabba ifrån Donegal
blev milt uttryckt aningen sval,
när en korthaj bjöd över
dess straight flush i klöver
och spelade av den dess skal.

— Linus Ganman (@LinusGanman) 6 februari 2019

o­ne­gal är nam­net på en stad och ett grev­skap på Ir­land. Det är ock­så ett va­ru­mär­ke för krab­bor. Fö­re­ta­get ba­kom va­ru­mär­ket an­ord­na­de en gång en pris­täv­ling, där upp­gif­ten var att skri­va en li­me­rick, där nam­net Do­ne­gal skul­le fin­nas med. Det­ta var mitt bi­drag, och för det vann jag om in­te förs­ta pris så i alla fall ett fint pris, som jag har an­vänd­ning av än i dag. Men jag tän­ker inte ta­la om vad, för då kan­ske nå­gon tyc­ker att jag gör otill­bör­lig va­ru­rek­lam. Nam­net på pri­set är näm­li­gen ett ren­od­lat va­ru­mär­ke och var­ken en stad el­ler ett grev­skap.

ag är in­gen stör­re krabb­äta­re. Jag kan säga det nu när jag väl har pri­set i min hand. De som fö­re­trä­der fö­re­ta­get som an­ord­na­de pris­täv­lin­gen må tyc­ka vad de vill, men så är det. Dock är jag en hän­gi­ven kort­spe­la­re, och det kan väl för­kla­ra var­för jag val­de kort­spel som äm­ne för min li­me­rick. Bis­marck, 31, plump, po­ker, spansk lju­ga­re samt Mupp och Pre­si­dent hör till de spel jag tyc­ker bäst om. Fast allt bör­ja­de en gång i ti­den med ett spel som sä­kert skul­le fal­la även krab­bor i sma­ken, näm­li­gen Finns i sjön, ett spel jag gär­na spe­la­de med min mor­mor i min ung­dom. An­knyt­ning till hu­mi­da för­hål­lan­den hade även ett ut­tryck som min mor­far bru­ka­de till­gripa, om jag en­ligt hans för­me­nan­de tol­ka­de spe­lens reg­ler li­te väl li­be­ralt:

— Om det där ha­de va­rit i Chi­ca­go, skul­le du ha va­rit en våt fläck nu!

© Linus Ganman,