Alvor |
ag hörde för ett tag sedan en historia om McTavish, en irländare som låg på sitt yttersta. Han kallade sin bäste vän Hamish till sig och sa: ”I have a bottle of 25-year-old whiskey under my pillow. When I’m dead, would you do me a kindness and pour it over my grave?”. Hamish ska då ha svarat: ”Of course, I will, though I might be passing it through my kidneys first.” Utbredningen av den ädla konsten att förvandla whisky till urin är dock inte begränsad till den del av världen där man gör dåliga kopior av whisky som man envisas med att stava med e. Tweeta
latsen för tilldragelsen i min limerick ligger till och med en bit ifrån den del av världen som i vanliga fall förknippas mest med tillverkning av whisky värd sitt namn. Listiga kemister finns det nog dock lite överallt, för det finns ju en viss lockelse i att framställa jästa och destillerade drycker både här och där på vår jord. Att huvudpersonen i min lilla vers den här gången befinner sig i Tysklands huvudstad beror kanske främst på att dess namn rimmar så fint på slutprodukten. Jag är helt övertygad om att det finns listiga kemister även annorstädes som är lika bra som huvudpersonen i denna limerick på att förvandla en gulaktig vätska till en annan. Rimmet som sådant får mig dock att i alla fall tänka på andra mindre smickrande poem som jag och mina jämnåriga i småskoleåldern i all djävlighet brukade undslippa oss om vi hade att göra med någon som ödet hade försett med ett efternamn som rimmar på Berlin:
© Linus Ganman, |