A nudist once visiting Näcksjön
Felt an urge to take instant protection
As he was a bit shy,
’Cause a chick passed him by
And gave him a raging erection.

— Linus Ganman (@LinusGanman) 1 november 2018

ag gör in­ga som helst an­språk på att kun­na skri­va li­me­ric­kar på idio­ma­tiskt kor­rekt en­gels­ka. Däre­mot är jag en jä­vel på att pra­ta en­gels­ka med svensk bryt­ning. Över­dri­vet svensk bryt­ning, om så öns­kas. Till­sam­mans med min mor, som bod­de i Karl­stad tills hon var fem år, har jag till exem­pel i mån­ga år övat på att ta­la en­gels­ka med tyd­lig karl­stad­måls­prä­gel. Det var nog den­na sär­eg­na jar­gong som till slut drev mig till att för­sö­ka skri­va en li­me­rick på en­gels­ka, men med ett svenskt ort­namn i förs­ta ra­den. Det rim­mar väl gans­ka bra, men rim­men kan­ske märks än­nu tyd­li­ga­re om jag för­sö­ker mig på en skrift­lig ge­stalt­ning av hur li­me­ric­ken skul­le låta med bryt­ning på karl­stad­mål.

en nu­ti­da en­gels­kans stav­ning är ju för resten ett kärt dis­kus­sions­äm­ne i mån­ga kret­sar och har så va­rit län­ge. Ge­nom ti­der­na har det ock­så dis­ku­te­rats om man skul­le kun­na re­for­me­ra stav­nin­gen på nå­got sätt, för av­stån­det mel­lan skrift och ut­tal är ju li­te väl långt, sär­skilt med tan­ke på att en­gels­kan ju gör an­språk på att va­ra ett språk för all­sköns in­ter­na­tio­nell kom­mu­ni­ka­tion. Ett så­dant språk bor­de av prak­tis­ka och ra­tio­nel­la skäl va­ra lät­ta­re att han­te­ra. Om nu in­ga av de för­slag som hit­tills va­rit up­pe på bor­det har dugt, kan­ske det be­ror på att in­te till­räck­lig upp­märk­sam­het har äg­nats den mo­dell jag ger prov på här­ovan. Jag rå­der al­la som ta­lar en­gels­ka att åka på stu­die­re­sa till Karl­stad, och se­dan kom­mer stav­nin­gen att gå som en dans.

© Linus Ganman,