Alvor |
är jag var sisådär en sex år gammal fick jag boken Pelle Plutt - ramsor och rim från gator och gårdar av Bengt af Klintberg i present av mor och far. Min morfar hade redan då boken Hallå där - Köp blåbär! av samme författare. Jag läste båda två med stor behållning och kunde konstatera, att båda två innehöll i stort sett samma material, men att den förra innehåller något färre alster. När jag jämförde böckerna kom jag också underfund med att de rim och ramsor som inte finns med i den lite tunnare boken har något gemensamt. De innehåller nämligen ord som har att göra med människans könsdrift och avföringsprocess. Tweeta
är hade jag alltså två innehållsmässigt nästan identiska böcker sammanställda av en och samme författare, men där den ena boken var lite tunnare, och där innehållet var lite sållat. Det var nog första gången i livet det gick upp för mig, att det finns censur och att de som censurerar också delar in oss kulturkonsumenter i olika grupper. Jag kunde nog inte förstå riktigt varför, men noterade ändå att det var just det där med de lite mindre salongsfähiga benämningarna på de kissande kroppsdelarna som motiverade denna skiljelinje mellan urvalen i af Klintbergs två böcker. Och någonstans där väcktes förstås min stora nyfikenhet på varför det ska behöva vara så.
ven en klocka som har stannat står ju någon gång rätt. Jag antar att även jag själv gör det någon gång, kanske till och med i andra människors ögon. Jag hör dock ganska ofta folk hävda att rimmad vers är en förlegad konstform, men själv tycker jag att det är givande både att konsumera och att producera sådan. Limericken är i det avseendet väldigt lättillgänglig. Den är kort och ställer inte lika avancerade krav på upphovsmannens förmåga att rimma som till exempel en sonett, men framför allt gör den inte anspråk på högt patos. Limericken är på gott och ont den rätta diktformen för den som av olika anledningar ibland känner behov av att vältra sig i absurditeter, och gärna sådana som finns med i Hallå där - Köp blåbär!, men som sållades bort inför sammanställningen av Pelle Plutt - ramsor och rim från gator och gårdar.
å de här sidorna samlar jag de limerickar jag själv har skrivit. De flesta är på svenska, men några är på andra språk. Jag har skrivit en handfull limerickar på estniska också, men det är ett såpass smalt språk att jag bespar er dem här. De utrikiska som väl finns här är på de internationellt lite mer gångbara språken engelska och tyska. Det kan ju hända att någon enstaka själ i den svenskspråkiga läsekretsen förstår åtminstone dem, tänker jag. Om ni sedan förstår er på min humor är dock en helt annan fråga. © Linus Ganman, |