När en kärlekskrank herre i Raqqah
ville sätta sig ner för att snaqqah,
sa han vänt till en tjej:
”Följ med hem till mej,
för jag bjuder på rödtjut och maqqah.”

— Linus Ganman (@LinusGanman) 16 februari 2019

un­kit är en klubb med fo­kus på ud­da och bort­glömd po­pu­lär­mu­sik. Klubben har se­dan bör­jan lyft fram och spe­lat ski­vor med ar­tis­ter vars als­ter kan­ske inte hål­ler måt­tet för vad som bru­kar kal­las för bra, men som har and­ra kva­li­te­ter, så­som öp­pen­het, fan­ta­si, en­ga­ge­mang och dröm­mar. Jag har va­rit på Sun­kit någ­ra gån­ger. Det är nå­got all­de­les spe­ci­ellt med kväl­lar­na där. All­sångs­fak­torn är hög. Och en av lå­tar­na som all­tid bru­ka­de spe­las un­der mi­na år som gäst på klub­ben var tryc­kar­lå­ten Följ mig hem med Gun­nar Wi­nald. I lå­ten ge­stal­tar Wi­nald en sin­gel­man ute på lo­kal. Re­frän­gen går så här:

å­ten är li­te ko­misk, an­tag­li­gen oav­sikt­ligt, och det för­stås med tan­ke på att or­det mac­ka har fle­ra be­ty­del­ser. Det känns ock­så sär­skilt på­tag­ligt i och med att Wi­nald i tex­ten un­der­stry­ker att han bara vill sit­ta ned och snac­ka. Det som tex­ten av­ser att av­hand­la är dock uni­ver­sellt och be­rör män­nis­kor över he­la jor­den. Kan­ske till och med i Raq­qah, som i al­la fall åren 2013-2017 var hu­vud­stad för en grup­pe­ring känd för be­tyd­ligt mer hård­fö­ra ragg­nings­me­to­der än de Gun­nar Wi­nald till­gri­per.

© Linus Ganman,