Alvor |
åra struplock är egentligen bara till för att se till att inget annat än luft kommer ned i lungorna. Till exempel slås struplocket reflexmässigt för luftstrupen om vi reser oss upp eller sätter oss ned. Luftdraget som uppstår kan medföra att orenheter som damm och sand virvlar upp i luften, och för att dessa orenheter inte ska hamna i våra lungor, har vi alltså struplock. Människan har med tiden dock förstått att hon kan styra sitt struplock med vilje, och på så vis utvecklat förmågan att sjunga.
är människan frambringar musik med sin egen kropp sker det väl för det mesta på ett sätt där struplocket är inblandat. Dock kan man väl tänka sig att även andra kroppsdelar än munnen kan frambringa ljud som kan bli till musik. Man kan ju trumma på sitt skallben eller sina kinder, till exempel. Människor med sådana musikaliska förmågor verkar för resten vara ett återkommande tema i limerickarnas värld. Hasse Alfredson presenterar denna engelska i samband med att han också presenterar sin egen svenska omedelbart efteråt:
u vet jag inte om damen från Bretten själv brukar stå för bakgrundsmusiken när hon förrättar sitt tarv, men om man låter bli att läsa sista raden i limericken, kan man kanske få för sig det, eftersom Po på lite mindre formell tyska ju är ett ord för just rumpa. © Linus Ganman, |