En trollkarl från Mauretanien
tryckte ned en flamberad banan i en
hink med grädde, men när
han drog upp den på tvär-
en, så var den med ens likadan igen.

— Linus Ganman (@LinusGanman) 7 februari 2019

ar man en gång fast­nat för dikt­for­men li­me­rick, stan­nar man nog ofta upp in­för ort­namn och frå­gar sig om de skul­le gå att skri­va li­me­ric­kar om. Det är näm­li­gen inte själv­klart, för det är in­te al­la ort­namn som ryt­miskt pas­sar in i slu­tet av in­led­nings­ra­den i en limerick. (Se Löv­ån­ger.) Mau­re­ta­nien går det dock — rent ryt­miskt — ut­märkt att skri­va om.

är kom fak­tiskt Bengt af Klint­bergs Hal­lå där - Köp blå­bär! åter till he­ders. Britt Pe­ter­son i La­holm bju­der näm­li­gen i den­na bok på rim som är så fi­na att de lätt in­bju­der till stöld:

rol­le­ri­tric­ket kan man väl se­dan sä­kert sä­ga vad man vill om, men om nå­gon stop­pa­de ned en så­pass skör frukt som en flam­be­rad ba­nan i ett livs­medel med så­dan den­si­tet som gräd­de, och se­dan drar upp sam­ma ba­nan utan att den ver­kar det mins­ta för­änd­rad, skul­le i al­la fall jag bli im­po­ne­rad. El­ler kan­s­ke li­te go­dis­su­gen.

© Linus Ganman,