Alvor |
ag har alltid varit av den bestämda åsikten att det med idrott är precis som med körsång och sex – det är mycket mer givande att vara med själv och delta än att bara stå vid sidan om och titta eller lyssna. Det var därför jag inte kände mig delaktig i min körledares dåliga humör när vi i den lilla kören À vista den 24 februari 2002 var på väg till ett gig i Brunflo. Han hade just fått veta att längdskidåkaren Johann Mühlegg hade blivit diskvalificerad i OS i Salt Lake City efter att ha testats positivt för darbepoetin. Jag sket fullständigt i det. Den som vill får naturligtvis åka längdskidor för sitt eget höga nöjes skull, men om det är för att visa upp sig för andra, så är då inte jag den som kommer och tittar, och därför bryr jag mig inte heller om huruvida någon dopar sig. Men det är klart att jag ändå vet att det är bäst att låta bli, och det är därför jag själv också tycker att körsång verkar vara en lite ärligare konstform än många idrottsgrenar. När man sjunger i kör, och i synnerhet när man gör det live, är det nämligen väldigt svårt att dopa sig. I en inspelningsstudio kan man förvisso använda sig av autotune och allsköns fusk, men knappast live.
är det i oktober 2016 blev känt att längdskidåkaren Therese Johaug hade testats positivt för preparatet clostebol, tyckte jag alltså först inte särskilt synd om henne, hur mycket hon än grät på presskonferensen med anledning av avslöjandet. Ändå kan jag inte låta bli att fascineras av historien. Om det är sant som hon sa, att hon fick i sig detta clostebol på grund av att hon använde en salva för brännskador på läpparna, så kan jag inte annat än beklaga och tänka hur inrutat ens liv ändå måste vara, om man nu är en sådan där idrottare som inte enbart idrottar för sitt eget höga nöjes skull. Som vanlig dödlig tänker jag knappast på eventuella risker för att åka fast i dopingkontroller om jag någon gång smetar något läkande på läpparna, så tanken på att någon ens skulle behöva göra det finner jag ändå lite fascinerande. © Linus Ganman, |