Tyskland
 

Belgien
Cypern
Danmark
Egypten
England
Estland
Finland
Frankrike
Italien
Lettland
Litauen
Luxemburg
Nederländerna
Norge
Ryssland
Spanien
Sverige
Tjeckien
Turkiet
Tyskland

Startsida

D

et sägs att alla vägar bär till Rom, men i Tyskland verkar alla vägar snarare bära till Ausfahrt. Jag har aldrig varit i Ausfahrt, men däremot åkt igenom Tyskland åtskilliga gånger, till exempel på väg till Nederländerna eller Frankrike. När man i Tyskland stannar till efter vägen för att sträcka på benen eller äta, luktar det sällan gott utomhus, men god gulasch kan man i alla fall få på vägkrogarna. Om gulaschen är så god i Tyskland, hur ska den då inte smaka i Ungern? Jag har aldrig varit i Ungern, men mina resor genom Tyskland har gjort att jag längtar dit, av ren nyfikenhet.

E

ftersom Tyskland oftast har fått fungera som en genomfartsled för mig, har det blivit ett land som ter sig helt neutralt i mitt medvetande. Jag har inga bekanta där, och känner inte till någon särskild sevärdhet att ha som mål. Därför kändes det extra skönt att åka just dit för att ta en paus från vardagen. Den 11 september 2004 flög jag ner till München och tog in på ett pensionat på Giselastrasse. Sedan köpte jag en stor kasse frukt och gick och lade mig på en parkbänk vid Isar och tittade på himlen i flera timmar. På vägen mellan pensionatet och floden passerade jag två gatumusikanter som spelade Beatles-låtar. Det var fortfarande sommar i luften.

D

et skulle dröja ända till februari 2009 innan jag kom till Tyskland igen. Som körsångare reser jag en hel del, och körsången förde mig då till Berlin. Naiv som jag var, trodde jag att vintern skulle vara mycket mildare i Tyskland än hemma i Sverige, så jag hade bara ett par skor med mig. Berlin bjöd på slask och kyla, och jag gick ofta hem med våta fötter på kvällarna. Men jag hittade mycket intressant att se, och Berlin väckte mersmak. En kväll var jag i Berlinfilharmonin och lyssnade på en klezmerkonsert. Ensemblens förgrundsfigur var frikostig med vitsarna. En av dem gick så här:

  En man kom till skräddaren med sin trasiga kavaj och ville få den lagad.
- Den är färdig om en vecka, sa skräddaren.
Mannen återkom efter en vecka. Kavajen var inte färdiglagad.
- Ge mig en vecka till, så ska du se att den är klar, sa skräddaren.
Mannen återkom efter ännu en vecka, men inte heller då var kavajen färdig.
Proceduren upprepade sig vecka ut och vecka in. Skräddaren ömsom skyllde på tidsbrist, ömsom på sena leveranser. Veckor blev till månader, och månader till år. Till slut hade det gått sju år. När mannen kom till skräddaren för den 365:e gången, kom skräddaren ut i mottagningsrummet med ett brett leende på läpparna och sa:
- Gissa vad? KAVAJEN ÄR FÄRDIG!
- Min bäste herre, sa mannen, Gud Fader behövde bara sju dagar på sig för att skapa världen. Hur kan det komma sig att du behöver sju år på dig för att laga en kavaj?
Lika brett leende svarade skräddaren:
- Ja, men titta på hur kavajen ser ut! Och titta på hur världen ser ut!

© Linus Ganman,