ina första egna minnen härrör från en resa till Torekov i Skåne. Jag, mamma, pappa och brorsan bilade dit i pappas Volvo Amazon för att njuta av sommaren och få lite lugn och ro. Jag minns att vi stannade på ett ställe på vägen, och att jag ställde mig raklång och tittade in i ett av de främre hjulhusen på Amazonen. Längre än så var jag alltså inte. Det här är en detalj som jag minns helt själv och som ingen annan har berättat för mig, och jag kan med säkerhet säga att det nog är en av de tidigaste händelserna i mitt liv som jag minns. Men i minnet hade jag ju redan då en mängd andra händelser och personer registrerade. Jag vet till exempel att jag redan då visste att det i närheten av Skåne finns ett annat land - Legoland, och att jag kunde se skillnad mellan olika bilmodeller. Citroën 2CV var en klar favorit, för den såg inte ut som någon annan bil.

 barndomen var jag ofta i norra Värmland och i Stockholm, för där har jag släktingar att hälsa på. När jag annars gav mig ut på resa med mamma och pappa, bar det oftast av till utlandet, och jag tyckte inte att Sverige var så märkvärdigt. Samma attityd till Sverige hade jag kvar när jag började mellanstadiet och skulle lära mig Sveriges geografi. Jag lade ned måttligt med energi på mina studier. Jag tyckte inte att jag hade någon nytta av att kunna rabbla Nämnaren, Täljaren, Städet, Stigbygeln, Boren och Roxen, för jag trodde att det var platser som jag ändå aldrig skulle komma att besöka.

oxen kom jag hur som helst till 1996. Vår familj hade då sedan några år bekanta i Linköping. Hela den sommaren bodde jag på Forsby Kullegård i närheten av Ödeshög, och det var därför jag passade på att även besöka det närbelägna Linköping. Mitt syfte med resan till Östergötland var annars att spela några roller i krönikespelet Makten och härligheten, som uppfördes vid Alvastra klosterruin. Jag hade en roll som extatiskt dansande stenåldersmänniska, en som medeltida byfåne och en som korstågsfarare. Den sista rollen var av det mer makabra slaget. Min uppgift var att med svärd hugga huvudet av en vikingaprästinna.

e olika rollerna krävde en del ombyten. På den här tiden hade jag långt hår, och det passade utmärkt i min roll som stenåldersmänniska, men som korstågsfarare skulle jag ha prydligt hår. Jag satte fast en hårsnodd på skaftet till mitt svärd för att verkligen inte glömma att sätta upp håret före min entré. På en av föreställningarna, närmare bestämt den som råkade äga rum på min födelsedag, vidtog jag dock mina förberedelser förgäves. Jag tyckte att jag hade gott om tid tills det var dags för mig att äntra scenen som bödel. Jag klädde om bakom klosterruinen där publiken inte kunde se mig, greppade mitt svärd, hittade min hårsnodd och satte upp håret. Sedan sprang jag, med kung Sverker till häst i spetsen, fram på scenen till vikingahären för att hugga huvudet av dess prästinna. Allt verkade vara i sin ordning. Jag hade min långhuvade mörkblåa kåpa på mig och håret var prydligt uppsatt. Men svärdet hade jag glömt bakom ruinen!

© Linus Ganman,