ag har hittills varit i tjugofyra länder. Som barn hade jag en far som var egen företagare och som därigenom hade förment god ekonomi. På så vis kom vi ofta utomlands på våra semestrar. 1995 erbjöds jag att delta i en tågluff i Civildepartementets regi, och for således igenom sex länder i ett svep. Det är alltså egentligen inte så märkvärdigt att ha varit i tjugofyra länder, men jag förstår ändå att jag är relativt lyckligt lottad därvidlag, och är väldigt tacksam för det. Jag tycker om att resa, och uppskattar att jag har möjlighet att göra det. På de här sidorna presenterar jag varje land där jag någonsin har satt min fot, och delar med mig av de eventuella goda tips jag kan ha.

är jag skriver detta är det år 2013 e.Kr., jag bor i Estland och åtnjuter en rätt stor frihet när det gäller resande. Jag vet inte hur länge den här webbplatsen kommer att finnas kvar, men jag vet att de förhållanden som råder när jag skriver det här inte har varat för evigt, och att de inte kommer att vara för evigt heller. När jag var yngre, var Europa till exempel delat i två delar, där de som bodde i den östra delen inte fick resa vart som helst närhelst de ville. Och ingen kan idag veta vilka eventuella restriktioner som kan införas för hur vi människor tillåts resa över världen. Kanske de sinande drivmedelsresurserna snart sätter stopp för ett alltför vidlyftigt resande. Vi ska inte ta våra möjligheter till att resa för givna.

erättelsen om mina resor över världen är bitvis berättelsen om hur det är att vara i händerna på andra människor. Några av mina längre resor gjorde jag som barn. Mina föräldrar gick då före och visade vägen. För det mesta gick det bra, men ibland gick det galet. Tivolit i Málaga minns jag med förskräckelse och mötet med de två bögarna på värdshuset i Holland fick ett märkligt efterspel.

© Linus Ganman,