Böjningar
 

Fyra dimensioner
Konstiga bokstäver
”Det där är inte ryska!”
Varför pratar de så fort?
Kerstin Ekman m. fl.
Skrivstil
”Szolzsenyicin”?
Hårt och mjukt
Allofoni
Krusse och grabbarna
Uttal
Betoning
Ordförråd
Att översätta
Vad är svårast?

Grammatik
Böjningar
Rätt och fel
Genus
Artiklar
Verb

Startsida

R

yskan brukar anses som jobbig att lära sig på grund av sin formrikedom. Där svenskan klarar sig bra med en enda böjningsform, måste ryskan kokettera med flera olika. Se bara på exemplen här nedan:

Жил-был веселый человек...Det var en gång en glad människa...
Что можно подарить веселому человеку?Vad kan man ge i present till en glad människa?
Антон встретил веселого человека.Anton träffade en glad människa.
Он был веселым человеком.Han var en glad människa.
Сильвио вспоминает о веселом человеке.Silvio påminner om en
glad människa.

D

et vore dock en halvsanning att säga att ryskan är mer invecklad än svenskan på grund av sin formrikedom. Även svenskan kan behöva flera olika uttryckssätt för ett och samma begrepp, även där ryskan ofta klarar sig med ett enda uttryckssätt:

Жил-был
веселый человек...
Det var en gång en
glad människa...
Веселый человек, который помог мне вчера, достоин золота!Den glada människa, som hjälpte mig igår, är guld värd!
Веселый человек вышел через дверь.Den glada människan gick ut genom dörren.

R

yskans rika böjningssystem tjänar till att hålla reda på vem som gör vad med vem. I svenskan är det ordföljden som gör det jobbet, och det är ett språkdrag som svenskan har gemensamt med till exempel kinesiskan. I ryskan spelar det dock sällan någon roll i vilken ordning man placerar orden, utan huvudsaken är att ordens böjningar är korrekta:

Slavinnan ger husbonden en son.Рабыня дает хозяину сына.
Slavinnan ger sonen en husbonde.Рабыня дает хозяина сыну.
Husbonden ger slavinnan en son.Рабыне дает хозяин сына.
Husbonden ger sonen en slavinna.Рабыню дает хозяин сыну.
Sonen ger husbonden en slavinna.Рабыню дает хозяину сын.
Sonen ger slavinnan en husbonde.Рабыне дает хозяина сын.

R

yskans stora frihet i fråga om ordföljden inbjuder också till uttryckssätt vars motsvarigheter i svenska är något mindre smidiga. Där man på svenska måste säga eller skriva Det var slavinnan som gav en husbonde till sonen (underförstått alltså inte sonen som gav en husbonde till slavinnan), räcker det i ryskan med att säga eller skriva Сыну дала хозяина рабыня. Ryskan visar här prov på ett epigrammatiskt uttryckssätt. Det som vill hållas fram som viktigast, spars till sist.

V

ad skulle då hända om man helt enkelt lät bli att böja orden? Några av mina elever har faktiskt varit inne på den tanken, eftersom det i förstone kan verka vara en lättsam väg att gå. Som ett väldigt enkelt exempel kan vi ta frasen

Отец учителя
Lärarens far

där det andra ordet i den ryska versionen är böjt, d.v.s. står i en annan form än den man slår upp i ordboken. Om vi i stället skriver eller säger båda orden i oböjd form, får vi frasen

Отец учитель
Fadern är lärare

som i sin betydelse skiljer sig väsentligt från det föregående exemplet. Det kan alltså vara smart att lära sig böjningarnas olika betydelser, om man vill få med sig hela sammanhanget. Ibland kan ryskan - just tack vare sin formrikedom - ge en mer precis information än svenskan. Se bara på meningarna

Alla frågar doktorn. Vem frågar doktorn?

Svaret på frågan skulle ju kunna vara ”alla”, det vill säga det svar som gavs i påståendet före frågan. Dock ligger det en tvetydighet i frågan; egentligen vet ingen om den ska uttolkas som ”Vem vänder doktorn sig till med sin fråga?” eller som ”Vem vänder sig till doktorn med sin fråga?”. Den här sortens tvetydigheter uppstår ytterst sällan på ryska. I exemplen nedan står subjektet (den som frågar) för tydlighetens skull med kursiv stil:

Vem frågar doktorn?Кто спрашивает доктора?
Vem frågar doktorn?Кого спрашивает доктор?

© Linus Ganman,