ill och med de allra mest strävsamma eleverna brukar slita sitt hår i förtvivlan när jag börjar tala om handskrift och skrivstil. Det räcker alltså inte med att lära sig bokstäverna en gång? Lugn! Det handlar bara om att ta god tid på sig. Lär man sig skriva vackert och även att läsa andras handstilar, vinner man stor aktning i de flesta samhällsskikt. Oavsett hur långt vi kommer i teknisk utveckling, kommer det handskrivna ordet att för lång tid framöver vara det elektroniskt inmatade överlägset. Tänk bara på allt som du har antecknat i brådrasket; minneslappen om mjölklitern du måste köpa med dig på väg hem från jobbet, adressen du får i folkmassan där du träffar en vän du inte sett på länge och så vidare. Sådana anteckningar kan det vara bra att kunna få ner på papper fort, och det kan även vara bra att behärska konsten att läsa andras handstilar. Naturligtvis tar det tid att hitta sin egen stil, men jag ska här försöka visa hur man kan ta några genvägar dit. Kom ihåg att inte ens våra svenska bokstäver ser likadana ut hela tiden. Så här olika kan ju bokstäverna g och a se ut:

nabbskrift är inget gammalt påfund, egentligen. De bokstäver man skrev på den tiden, då skrivandet som konst var förbehållet kyrkans folk, var nedplitade med möda. De ansågs nämligen ha gudomligt ursprung, och skulle därför inte klottras ned i hast. Alla sätt att skriva snabbt har vuxit fram i andra hand, genom grova förenklingar av de ursprungliga, ganska svårskrivna bokstäverna. Inte sällan kan det vara ett litet antal människor som ligger bakom populariserandet av ett visst sätt att skriva snabbt. Så kan det förefalla när man skärskådar det gängse ryska sättet att skriva för hand. De bokstavsformer som används verkar inte ha vuxit fram spontant, utan verkar ha formgivits av någon person med känsla för logik. Se bara på de klassiska exemplen

Гг, Пп, Тт

som i handskrift blir

Den första bokstaven motsvarar vårt g och har en nedstapel, och den andra motsvarar vårt p och har två nedstaplar. Den tredje bokstaven motsvarar inget kostigare än vårt t, som ju i tryckt text har en nedstapel, precis som på svenska, men eftersom den varianten i handskrift redan är upptagen av bokstaven Г, använder man ett tecken med tre nedstaplar. Logiskt nog är det likadant för både stora och små bokstäver; г har en nedstapel, п har två och т har tre.

* * *

Lika smart är det tänkt med bokstäverna

л, м, я

som i handskrift blir

Alla tre börjar med en liten krok längst ned till vänster, för att man lättare ska kunna skilja dem från

г, и, е

som i handskrift blir

och då har man till och med tänkt på att ta hänsyn till att е kan förväxlas med я i slarvig handstil.

E

n stor del av de penndrag, som man redan är van vid om man kan skriva latinska bokstäver, kan man också använda när man skriver på ryska, både i tryckt och handskriven text. Om vi tittar på alfabetet nedan, kan vi se vilka bokstäver vi kan tillägna oss direkt. De har inte alltid samma ljudvärde som vi är vana vid, men vi kan i alla fall redan skriva dem, och lätt anpassa dem efter våra egna handstilar.

Аа Бб Вв Гг Дд Ее Ёё Жж Зз Ии Йй Кк Лл Мм Нн Оо Пп Рр Сс Тт Уу Фф Хх Цц Чч Шш Щщ Ъъ Ыы Ьь Ээ Юю Яя

Våra svenskskrivande händer är alltså redan vana vid drygt 12 procent av de ryska bokstäverna! Men det slutar inte där. Bland de handskrivna ryska bokstavsvarianterna finns det även några tecken som påminner om eller är identiska med handskriftsvarianter av våra bokstäver:

в	(lilla v) skrivs med två tydliga öglor, på samma sätt som många skriver den svenska bokstaven lilla b:
Г	(stora G) skrivs på samma sätt som många skriver den svenska bokstaven stora T. Det viktigaste är att taket skjuter ut till höger:
г	(lilla g) skrivs som ett bakvänt s eller ett snirkligt i utan prick. En del frestas i början att skriva г som svenska lilla r, men det ser barnsligt ut i infödda rysktalandes ögon.
Д	(stora D) skrivs som svenska stora D. Det förekommer andra, tryckstilsnära varianter också, men den svenskliknande duger gott i alla lägen.
д	(lilla d) skrivs som svenska lilla g i det vänstra exempelordet gaggig längre upp på sidan. (Lilla g som i det högra exempelordet rekommenderas inte!). Ryska lilla d finns också i en rund d-liknande form.
З, з	(Z, z) skrivs som siffran 3, på samma sätt som många faktiskt också skriver z på svenska:
И, Й	(stora I och J) skrivs som många skriver svenska stora U. Den högra nedstapeln är viktig att få med. Tecknet ovanpå ryska j kallas breve (кратка på ryska) och ser ut som en liggande månskära.
и, й	(lilla i och j) skrivs som många skriver svenska lilla u. Den högra nedstapeln är viktig att få med:
к	(lilla k) skrivs som många skriver svenska lilla k, bortsett från att vänsterstapeln sällan är hög:
п	(lilla p) skrivs som den svenska bokstaven lilla n:
т	(lilla t) skrivs som den svenska bokstaven lilla m. Det finns andra varianter som påminner om svenska stora T, men den m-liknande varianten är klart vanligast.
У	(stora U) skrivs som många skriver svenska stora Y. Dock måste man tänka på att den ryska bokstaven У aldrig har rak nedstapel under övre halvans nedåtpekande spets, utan snarast ser ut som en versal variant av svenska lilla y.
ч	(lilla tje) skrivs som många skriver den svenska bokstaven lilla r, särskilt så som lilla r ser ut i lite ålderdomligare skrivstilar:

E

n snabb titt på alfabetet igen ger vid handen, att de som kan skriva latinska bokstäver för hand, till på köpet kan skriva drygt hälften av de ryska bokstäverna för hand. Konsten är bara att hålla reda på vilka ryska bokstäver som uttalas som de latinska bokstäver de ser ut som, och vilka som inte gör det.

Аа Бб Вв Гг Дд Ее Ёё Жж Зз Ии Йй Кк Лл Мм Нн Оо Пп Рр Сс Тт Уу Фф Хх Цц Чч Шш Щщ Ъъ Ыы Ьь Ээ Юю Яя

Lika gärna kan ju ryssar med bristande erfarenhet av svenska bokstäver bli förvirrade i västvärldens skyltdjungel. Kanske de kommer hit till Sverige och undrar varför affärer med textilier i fönstren går under namnet Gudetj, eller varför danskar dricker öl som de kallar Givotjd.

© Linus Ganman,