är man lär sig ett nytt ord på ett främmande språk, gör man klokast i att slå upp det i en ordbok på det främmande språket i fråga. Oftast lär man sig nya ord i begränsade sammanhang, men med ord är det ofta så, att deras tillämpningsområden är betydligt vidare än de i vilka de dyker upp för en. Det är nästan aldrig så okomplicerat att ett ord i ett språk har en direkt och total motsvarighet i ett annat språk. Påtår och vemod är ord som det kan vara svårt att hitta bra utomsvenska motsvarigheter till, men även till synes vardagliga ord kan vålla grubblerier. Ta till exempel det svenska ordet stearinljus, som på franska heter bougie. Om man slår upp ordet bougie i en fransk-svensk ordbok, får man veta att det även betyder tändstift. Stearinljus kan ju också i vardagliga fall kallas bara ljus, men det ordet har i sig flera betydelser, och därigenom också olika motsvarigheter på till exempel franska, som lumière, feu, phare och clair.

ika illa är det förstås med ryska. Det första lite kluriga ordet som man som ryskstudent brukar lära sig är рука. Så heter kroppsdelen hand på ryska, men рука är egentligen benämningen på hela armen med handen inkluderad. Det går alltså inte att alltid översätta рука med hand. Däremot, om man verkligen menar bara handen och vill understryka att man inte menar armen, måste man säga кисть. Dock måste man tänka på att кисть är ett betydligt mindre vanligt ord än рука, och vanligheten, eller frekvensen som man också säger, spelar ju också roll för vilket ord man väljer när man uttrycker sig. Ungefär likadant är det med det ryska ordet för rea. I de flesta ordböcker står det att rea heter распродажа, men det ord man oftast ser i sådana sammanhang i ryska städers varuhus är snarare скидка (rabatt). Ett annat ord att välja i högen är вилка, vars triviala betydelse är ätredskapet gaffel. Om någon ber dig att sticka in en gaffel i vägguttaget, ska du naturligtvis inte göra det, eftersom det är förenat med fara. Om du bara har varit klok nog att slå upp вилка i en rysk-svensk ordbok, så vet du att det även betyder stickpropp, och i ljuset av denna vetskap ter sig naturligtvis den uppgift du ställs inför betydligt mindre riskabel än vad man skulle kunna förledas att tro.

är två språk ställs mot varandra, kan det också hända att man stöter på så kallade lexikaliska luckor, eller att ord, som hör samman etymologiskt, liknar varandra i det ena språket, men inte i det andra. Lexikaliska luckor kan vi inte göra så mycket åt. På ryska har man till exempel ett och samma ord för det vi på svenska kallar dels olja och dels smör. Vi svensktalande kan inte förmå alla rysktalande att inse det bristfälliga i detta, utan måste förstås finna oss i det. På svenska saknas också superlativformen av ordet få och neutrum singularis av rädd, men vi svensktalande får klara oss så gott vi kan ändå. Etymologiskt samhöriga ord å sin sida brukar likna varandra i både ryska och svenska. Vi säger att lära, lära och lärare på svenska lika väl som vi säger учить, учение och учитель på ryska. Emellertid säger vi också att stjäla och stöld, men tjuv!

© Linus Ganman,