orfar, folkskolläraren Olle Sören Andersson, föddes 23 juli 1927 i Ransby i Dalby (S) som andra barnet av sex till Olle Andersson (1902-1968) från Södra Avänga i Branäs i Dalby (S) och Bojan Jonsson (1903-1983) från Norra Lillbergsgården i Dalby (S), när Gustav V var kung av Sverige.

 en kort relation med Ulla Lovisa Nordström (1927-2017) från Brunflo (Z) fick morfar först en dotter, men gifte sig sedan 4 juni 1949 med sin far Olle Anderssons halvelvamänning Gun Andersson (1926-1991) från Frösön (Z). Båda var ättlingar till till kung Gustav Vasas (1496-1560) hovpredikant Ingelbertus Olai (c. 1520-1602). Detta är hittills det enda konkreta belägg jag har hittat för att morfar och mormor var släkt. Med Gun Andersson fick morfar ytterligare tre barn.

orfar Sören Anderssons liv ramas in av några märkliga kronologiska sammanträffanden. Hans mormor Karin Jakobsdotter (1876-1940) avled på hans trettonårsdag, och precis på dagen åtta år innan min mor föddes åkte han iväg på sitt livs antagligen första stora äventyr — att gå på Gålö jordbruksskola i Haninge (AB). Från denna tid finns det kvar ett antal brev han skrev hem till sin mor, där beskrivningar av vardagen på jordbruksskolan varvas med skildringar av spännande utflykter till den närbelägna huvudstaden, och där morfar kryddar sitt språk med uttryck han sannolikt lärt sig där, såsom läskigt och kul. Kvar finns även de brev han skrev hem till sin mor sju-åtta år senare, när han gjorde sin militärtjänst som furir på F 4 på Frösön (Z). Där, på danspalatset Runeborg, träffade han de två kvinnor som sedan skulle bli mödrar till hans barn.

orfar kom från en släkt där man länge och ofta tillämpade vad som snarast ser ut som konvenansäktenskap. Hans föräldrar hade flera gemensamma anor på fyra och fem generationers avstånd. Det kan vara en omständighet som ligger bakom att morfar var full av historier om gamla tider i hans hembygd, historier som han gärna och ofta delade med sig av. Han måste ha hört dem både av sin mor och sin far, och eftersom de nog många gånger ytterst hade samma ursprung, borde han ha fått en väldigt detaljerad uppfattning om och flera olika synvinklar på mycket av det som hänt hans förfäder. Den inlevelse han levererade dessa historier med gav lätt intryck av att han själv hade varit med om det han berättade om, även om det handlade om tilldragelser långt före hans födelse. Förmågan till att berätta inlevelsefullt bar han även med sig när han talade om sådant som inte rörde släktens historia, och den kom till stor nytta i såväl hans yrkes- som sällskapsliv. Kanske hans inlevelseförmåga rentav var så stark att han inte bara kunde få det att verka som att han var med vid tilldragelser långt innan han föddes, utan även vid tilldragelser efter att han dött.

amma föddes i Östersund (Z), men växte upp i norra Värmland (S). Först som tonåring fick hon veta att hon hade en äldre halvsyster i Jämtland (Z). De utvecklade en relation först när de var på väg ut i vuxenlivet, och halvsystern bjöd upp mamma till Östersund (Z) på sitt bröllop. Dagen efter bröllopet tog mamma en promenad utefter Krondikesvägen. En bil stannade, och föraren frågade om mamma ville hänga med i bilen en bit. Senare har det framkommit, att bilens förare lockades att bjuda min mor på skjuts för att han tyckte sig känna igen henne. Han hade nämligen tidigare varit ihop ett tag med hennes halvsyster, vars bröllop hon hade varit på dagen innan. Mannen i bilen och mamma blev småningom ett par, och efter ytterligare ett tag föddes min storebror. Mamma beslutade sig då för att flytta upp till Östersund (Z). Med sig från Värmland (S) hade hon i stort sett bara sin lille son och en tavla hon en gång hade köpt i Amsterdam, The Laundress av Paul Émile Bécat.

et gick inte så bra med mammas och pappas äktenskap. De skilde sig 1993, och pappa tog med sig The Laundress till sitt nya hem, fast det egentligen inte var hans. Mamma sa flera gånger under åren som följde att hon saknade tavlan mycket. När det började bli dags för mamma att fylla 70 tänkte jag att jag skulle försöka få tag på ett nytt exemplar av The Laundress och ge henne. Problemet var bara att varken hon eller jag kände till vare sig verkets titel eller dess upphovsman. 3 oktober 2019, bara sjutton dagar före mammas 70-årsdag, fick jag dock av vad som såg ut som en slump se en bild på tavlan på internet. Tack vare det lyckades jag få tag på ett nytt exemplar av The Laundress och få det inramat och levererat hem till mamma i tid till hennes födelsedag. När jag sedan berättade för henne hur jag hade fått tag på tavlan, påminde hon mig om att det den 3 oktober 2019 hade gått precis tio år efter att morfar dog.

© Linus Ganman,