ormors mor Anna Maria Svensson, gift Andersson, föddes 13 juli 1901 i Berg (Z) och var det äldsta barnet av sju till Adrian Svensson (1876-1951) från Tingsås (G) och Gölin Jonsdotter Vickman (1880-1941) från Eltnäset i Berg (Z), när Oscar II var kung av Sverige, som då var i personalunion med Norge. Anna Svensson gifte sig 16 augusti 1925 med Karl Albert ”Abbe” Andersson (1897-1962) från Frösön (Z). Paret fick två döttrar:

ormors mor Anna Andersson kallades av många i sin umgängeskrets för Vackra Anna. Det var sannolikt bara tack vare hennes egen skönhet. Den visa om Vackra Anna som Alf Prøysen populariserade kom nämligen ut på skiva först tre år efter mormors mor Anna Anderssons död, och det var nog först då som den sången också bar den titeln. Texten till visan skrevs visserligen redan 1824 av Bengt Henrik Alstermark (1800-1840), men hade då inledingsstrofen Lilla vackra flicka.

Mormors moster Hilma Mathilda Svensson, gift Thornell, (1914-1967) och mor Anna Maria Svensson, gift Andersson, (1901-1952) nedanför deras far Adrians lillstuga i Rödösundet (Z).

Mormors föräldrar Karl Albert ”Abbe” Andersson (1897-1962) och Anna Maria Svensson, gift Andersson, (1901-1952) och mormors morbror John Svensson (1903-1963). John var fram till 1951 gift med Henny Elsa Kristina Storm (1904-1990). Mormor höll kontakt med henne även efter sin morbrors död, och vi hälsade på henne flera gånger i Mora (W), där hon levde mot slutet av sitt liv.

Mormors far Karl Albert ”Abbe” Andersson (1897-1962), moster Hilma Mathilda Svensson, gift Thornell, (1914-1967), (förmodligen) Hilmas make Erik Axel Thornell (1909-1974), mormors mor Anna Maria Svensson, gift Andersson, (1901-1952) och mormor själv (1926-1991) på Prästgatan 49 i Östersund. På denna adress ligger numera ett Domus-varuhus.

ormors mor Anna Andersson dog liksom sin mor Gölin Jonsdotter Vickman i sviterna av den ärftliga Huntingtons sjukdom, vars symptom beskrevs av den amerikanske läkaren George Huntington (1850-1916) år 1872. Sjukdomen var redan på 1500-talet känd som danssjuka, och är i Norden även känd som Kälarnesjukan, Locknesjukan eller Setesdalsrykkja. I Bergs kommun (Z), som Anna Anderssons mor härstammade från, är koncentrationen av huntingtonsjuka särskilt hög. Av 100 000 människor drabbas normalt 6-9 personer av sjukdomen, men i Berg (Z) drabbas 250 av 100 000. Jag har inte lyckats utreda vem Anna Andersson ärvde sjukdomen av, men kan konstatera att hennes mors farmor Gölin Olofsdotter (1807-1870) i husförhörslängden som fördes vid hennes död står upptagen med den särskilda anteckningen Sjuklig.

in mor hade ännu inte fyllt tre år när hennes mormor Anna Andersson dog. Hon bodde då i Karlstad (S), men har ändå sagt sig minnas hur hon åkte och hälsade på sin mormor på vårdhemmet i Mörsil (Z) när hon låg på sitt yttersta. Mamma har vaga minnen av hur hon stod vid sjuksängens fotända och att någon talade om att kvinnan i sängen var hennes mormor. Mest av allt minns hon dock hur hon alldeles i början av hemfärden passerade en stenkross. Som vuxen hamnade hon i Östersund (Z) igen, men träffade där aldrig någon som kände igen beskrivningen av en stenkross i Östersund (Z). Vad hon sett fick vi först veta den 15 januari 2010, när vi begravde morfars yngsta systers man Bengt Andersson (1934-2009) i Dalby kyrka i norra Värmland (S). Bland begravningsgästerna träffade vi en barndomskamrat till Bengt, som när han fick veta att jag, min bror och mor var hemmahörande i Östersund (Z), berättade att han i sin ungdom hade arbetat vid Vägverket där och anlagt Krondikesvägen. I förbigående refererade han till en stenkross, som vi förstod måste ha varit den som mamma sett som liten. Den ska ha legat på den plats som i dag har adressen Litsvägen 33.

© Linus Ganman,