orfars farmors farmor Sigrid Jönsdotter föddes 1 september 1801 i Sydstugan i Branäs i Dalby (S) som dotter till Jöns ”Starke-Jöns” Jonsson (1780-1809) från Sydstugan i Branäs och Johanna Magdalena Chenon (1780-1830), som var dotter till komminister Dionysius Chenon (1746-1806) i Dalby (S). Detta var när Gustav IV Adolf var kung av Sverige, som då var förenat med Finland. Sigrid Jönsdotter var ättling till släkterna Rudbeckius, Chenon, Svinhufvud, Aurenius, Piscator och Helsingus. Hon var även barnbarns barnbarn till Elsa Wallvik (1688-1757), som omnämns i släktforskaren Bo Lindwalls utredning som visar att många namnkunniga personer härstammar från bonden Olof Nilsson (1502-1568) i Gudmundrå. Elsa Wallvik var anmoder till både Sigrid Jönsdotter och författaren Selma Lagerlöf (1858-1940). Sigrid Jönsdotter gifte sig med Per Modén d.ä. (1799-1855) från Treskog i Gunnarskogs socken (S). Paret fick sju barn:

land morfars förfäder är det flera personer som dyker upp på flera släktgrenar. Fenomenet kallas för anbortfall och är en konsekvens av att nära släktingar skaffar barn med varandra. Ett sådant par är prästen Erik Jonasson (1483-1588) från Ekshärad (S) och hans hustru Ingeborg Arvidsdotter (e. 1520-c. 1566) som är intet mindre än åttfaldiga förfäder till mig. Sigrid Jönsdotters mormorsmor Katarina Maria Piscator (1729-?), som var en ättling till dem, var sexmänning till Jakob Bengtsson Bergenhem (1727-1802), som var anfader till tre av morfars förfäder. De av morfars förfäder som dyker upp i sjätte generationen räknat från mig och som härstammar från Erik Jonasson och Ingeborg Arvidsdotter är:

igrid Jönsdotters far Jöns ”Starke-Jöns” Jonsson kallades även Branäsen. I sina säterminnen från 1960 skriver Hanna Andersson (1886-1966) att han i de gamla berättelserna omtalas som en ren jätte. Det berättas att hans syring (avsedd för ett finger) var så stor, att andra karlar kunde sticka tre fingrar i den. Det har också sagts, att hans fingerring gick på en normal handled. En gång var han på väg med häst och vagn uppför Domarbacken, och när hästen inte orkade dra det tunga lasset längre, spände han från den och drog upp lasset själv. Från ett annat minnesvärt tillfälle berättas, att flera karlar en gång stod vid Vingängkvarnen och försökte bära fram en kvarnsten till kvarnen. Den som då uppenbarade sig var Jöns, Branäsen, som stack armen genom hålet i stenen och bar den i armkroken, dit den skulle. Att han inte var någon dussinmänniska visas också av en annan berättelse. En gång, när han var i Norge på marknad, blev han omringad och överfallen av en hop karlar. Nu räckte inte ens Branäsens ansenliga krafter, men i stället för att kort och gott ropa på hjälp, som de flesta skulle ha gjort, behöll han sin värdighet och ropade: ”Branäsen stånder i fara!” Som hämtat ur en isländsk saga.

orfars farmors farmor Sigrid Jönsdotter var sondotters dottersons dotterdotter till Klas Eriksson (c. 1600-1651), som var bergsman i Aspeboda (W). Bergsman i Aspeboda var även Hans Hansson, som var far till min farfars farfars farfar Bengt Hansson (1753-1818). Jag har inte lyckats belägga något släktskap mellan Klas Eriksson och Hans Hansson. Känt är dock att Sigrid Jönsdotter liksom min mormors farfars mormor Anna Danielsdotter (1778-1840) var ättling till kung Gustav Vasas (1496-1560) hovpredikant Ingelbertus Olai (c. 1520-1602) samt till ätten Svinhufvuds stamfaders son Hans Jönsson (c. 1380-f. 1460) och hans hustru Ingeborg Larsdotter. Detta är hittills det enda konkreta belägg jag har hittat för att min morfar och mormor var släkt.

© Linus Ganman,