ågon gång i min ungdom visade min morfars syster Sonja (1928-2012) mig Försök till genealogisk beskrivning av släkten Modén i Värmland, en utredning om vår släkt som hennes kusin Sture Modén (1917-1989) hade gjort. Där stod det att läsa om människor med spännande efternamn som Chenon och Piscator. Även Sonjas mor Bojan (1903-1983) omtalades ibland som en person som hade bra koll på släkten. Med denna släktutredning färsk i minnet hittade jag flera år senare en utredning av släktforskaren Bo Lindwall, där han visar hur många namnkunniga personer härstammar från bonden Olof Nilsson (1502-1568) i Gudmundrå (Y). Bland denne bondes ättlingar i den utredningen fann jag en av mina egna anmödrar Elsa Wallvik (1688-1757). Och så slog det mig att jag egentligen visste rätt mycket om morfars släkt, men praktiskt taget ingenting om resten av släkten. Pappa visste ingenting om sin släkt, och om mormors släkt visste jag inte stort mycket mer än vad hennes föräldrar och morföräldrar hette.

en 11 februari 2000 satte jag själv igång att släktforska på allvar, främst för att få reda på mer om mormors och pappas släkt. Någonstans i bakhuvudet närde jag även en liten ambition om att försöka hitta gemensamma anfäder till min mor och far. Det målet nådde jag till slut också, den 12 maj 2018. Mina föräldrar är sjuttonmänningar genom att de båda är ättligar till väpnaren Karl Pedersson Skanke (1360-1430) från Hackås (Z) och Rådgerd Kjetilsdotter (c. 1373-c. 1438) från Sunne (Z).

å de 18 åren lärde jag mig förstås en hel del. Det mest intressanta med släktforskning, tycker jag själv, är nämligen att den på köpet ger kunskaper inom så många andra discipliner, såsom historia, politik, medicin och geografi. Historien om min egen släkt är en berättelse om immigration, emigration, barnhemsbarn, danssjuka, folkvandring, snatteri och barnamord. När jag presenterar mina forskningsresultat här, känner jag dock att jag måste begränsa mig. Här presenterar jag bara ett urval av mina förfäder, men jag ger samtidigt lästips till dem som vill veta mer.

ersonerna jag presenterar i min antavla är listade enligt Stephan Kekulé von Stradonitz (1863-1933) system. Den person från vilken en antavla utgår har enligt Kekulés system alltid numret 1. Alla förfäder numreras sedan i stigande följd så att män alltid har jämna nummer (2, 4, 6, 8 osv.) och kvinnor udda (3, 5, 7, 9 osv.), och så att de som har fått barn tillsammans paras ihop så, att mannen har det lägre jämna numret och kvinnan det högre udda i en följd om två tal. En faders nummer har alltid dubbla värdet av faderns barns nummer (Person nummer 28 är far till person nummer 14 osv.). I det som ser ut som en jättestor bingobricka här till vänster är det min farfar som gömmer sig under nummer 4 i övre vänstra hörnet och min mormors mormors mormor som avhandlas under nummer 127 längst ned till höger.

© Linus Ganman,