arfar Sven August Emanuel Gustafsson, sedermera med släktnamnet Ganman, föddes 7 juni 1908 i Gävle (X) som yngsta barn till Gustaf Johansson (1861-1924) från Backgården i Lumsheden i Svärdsjö (W) och hans hustru Anna Greta Hedlund (1864-1928) från Torsåker (X), när Gustav V var kung av Sverige. Sven Gustafsson gifte sig 2 maj 1939 med Anna-Greta Jansson (1921-2015) från Östersund (Z). Sven Gustafsson hade då ett ännu okänt antal barn med ett ännu okänt antal kvinnor sedan förut. Sven Gustafsson och Anna-Greta Jansson fick fem barn.

ökandet efter information om Svens barndom försvåras delvis av att hans födelseförsamling 1916 delades upp i två delar. Det kan alltså se ut som att familjen flyttade långt och mycket, men egentligen kan det vara så att den bara flyttades mellan olika församlingsrullor. Det är ovisst om Anna Greta Hedlunds två barnkullar hade så mycket med varandra att göra, men det är i alla fall känt, att Svens halvsyster Ebba och helbror Axel var gifta med varsitt barn till den norske glaskonstnären Martin Konrad Gulliksen (1862-1934). Husförhörslängderna och församlingsböckerna ger annars intrycket av att familjen levde ett hårt liv, kantat av myndighetsingripanden till följd av misshandel, fylleri och snatterier, kanske delvis till följd av rivalitet mellan de två barnkullarna.

arfar arbetade i sin ungdom vid Gävle Porslinsfabrik som porslinsmålare. 1927 skrevs han in som volontär vid A4 i Boden. Från och med den tiden fram till 1936 står han upptagen som stamanställd, alltså yrkesmilitär, och under den perioden tjänstgjorde han en tid vid Gävle Sjömanshus. 1933 flyttade Sven till Skåne för att teckna reklamaffischer för biofilmer. Titeln reklamtekniker eller reklamtecknare följde honom från denna tid och livet ut. 1937 flyttade han till Stockholm för en tjänst som reklamchef på NK, och 1939 gifte han sig med Anna Greta Jansson. Familjen flyttade 1945 till Östersund och antog 4 maj 1949 släktnamnet Ganman, som är en försvenskning av det engelska ordet gunman.

amnet ska enligt rykte bland annat ha motiverats av Svens fäbless för cowboy- och westernfilmer. Överlag är kunskapen om Svens kulturella bakgrund och preferenser dock knapp. Min kusin Therese har berättat att han var mycket förtjust i djur och att han inte tålde att se djur fara illa ens på film. Min far har berättat att Sven blev så berörd av mordet på John F Kennedy att han tände ett stearinljus hemma, men att det var ett för Sven ovanligt sätt att reagera. När hans dotter Linnéa 1959 fick sitt första barn Susanne, var hon för ung för att ta hand om det, så Sven och hans maka Anna Greta blev hennes fosterföräldrar. Susanne har varit min främsta källa till upplysningar om Sven. Några år efter att Susanne fötts fick hennes mor Linnéa ännu ett barn, en pojke som varken hon eller Sven och Anna Greta kunde ta hand om, så han adopterades bort. Sven var här mycket noga med att tillse att barnet inte hamnade hos en religiös familj, för han hade mycket starka aversioner mot kyrka och religion. Ingen jag har talat med vet varför. Man kan dock notera att Sven själv och två av hans helbröder, varav den ene dog tolv år innan han föddes, bar mellannamnet Emanuel, som vid den här tiden var särskilt populärt bland frikyrkliga.

arfar försörjde sig periodvis som konstnär och hade en särskild förkärlek för djurmotiv. Det händer ibland att vår familj får frågor om Svens konst. Ofta beror det på att de har kommit över någon av hans tavlor. Blåmesfamiljen från 1962 ropades för några år sedan ut på Hallands Auktionsverk. Landskapsbilden med fåglarna hänger (2022) i ett hem på Lidingö. Svens konst fick viss spridning i den trakten när hans äldste son Lennart arbetade som telegrambud där på 1970-talet. Siouxkvinnan med barnet på ryggen hänger (2022) i ett hem på Frösön.

© Linus Ganman,