Polska
 

Svenska
Norska
Engelska
Finska
Ryska
Franska
Turkiska
Italienska
Estniska
Tyska
Latin
Klassisk grekiska
Polska
Nygrekiska
Persiska
Isländska
Esperanto

Startsida

S

om exempel på ett resultat av effektiv marknadsföring kan man anföra det latinska alfabetets globala status. Latinet, som skrevs med det latinska alfabetet, började talas för kanske 2.500 år sedan i trakten av Tibern, i det som idag är Italien. Idag är det latinska alfabetet det kanske mest geografiskt spridda av alla världens skriftsystem, och det används för att nedteckna även sådana språk som inte är det minsta släkt med latinet. Så här såg den bokstavsrad ut, som behövdes för att skriva det vi nu kallar klassiskt latin:

A B C D E F G H I K L M
N O P Q R S T V X Y Z

N

u för tiden är det knappt något av de språk som skrivs med latinsk skrift som klarar sig långt med denna bokstavsrad. Många har lagt till J, U och W till sina varianter av alfabetet, och en del har utvecklat specialvarianter av de ursprungliga bokstäverna; allt för att kunna visa solidaritet med den högtstående civilisation som man föreställer sig att de latinsktalande representerade. Just polska är ett språk som måste hålla sig med ganska många specialvarianter av de latinska bokstäverna för att kunna visa denna solidaritet. Förutom de ursprungliga bokstäverna och de sentida tilläggen J, U och W använder polskan följande bokstäver. Lägg särskilt märke till att polskan har två övertecknade z:n; ett med akut accent och ett med punkt:

Ą Ć Ę Ł Ń Ó Ś Ź Ż

E

n gång på 1980-talet bestämde jag mig för att lära mig ryska. Mina föräldrar uppmuntrade mig på många sätt. Bland annat skaffade de en privatlärare åt mig. Jag hann ha fyra lektioner med honom innan han sa att jag nog skulle klara av mina studier på egen hand. Det blev aldrig fler lektioner än så. Jag fortsatte att studera på egen hand, och avlade gymnasieexamen 1992. Dock hann jag som sagt med fyra lärarledda lektioner i ryska. Och vilken lärare, sen! Han kunde åtta språk nära nog flytande, och ett av dem var just polska. På en av våra fyra lektioner, räckte han fram en polsk text till mig, och bad mig läsa. Det ska sägas, att han berömde mig stort för mina kunskaper i ryska, så han kanske hade höga förväntningar på min förmåga att ta mig igenom en polsk text med acceptabelt uttal. När jag var färdig, skrattade han bara, och sa att jag lät som en baltisk båtflykting.

I

 gymnasiet valde jag att studera musik. Vår lärare drillade oss i musikteori, och vi ålades bland annat att analysera strukturen hos låtar genom att stycka upp dem i intron, verser, refränger, bryggor och stick. Vi kunde ganska snart sluta oss till att den del som kallas intro oftast är ganska kort, runt två till fyra takter eller så. Som en liten lustig jämförelse berättade vår lärare då om polacken Henryk Góreckis tredje symfoni, som har ett intro på sisådär tretton minuter och arton sekunder. Han spelade en bit av introt för oss också, och jag blev så nyfiken på vad det var, att jag bad att få låna skivan av honom.

Henryk Góreckis tredje symfoni

R

östen som bröt fram när introt var över tillhörde amerikanskan Dawn Upshaw. Jag blev helt tagen av hennes sång, och av hela Henryk Góreckis tredje symfoni. Jag slukade innehållet i det lilla texthäftet som låg i cd-fodralet och insåg, att det språk som, om man har otur, kan få en att låta som en baltisk båtflykting, också kan låta mycket vackert. Jag köpte snart ett eget exemplar av skivan, och fyllde så småningom på med skivan Miserere med andra alldeles förträffliga verk ur Góreckis hand: Miserere, Amen, Euntes ibant et flebant, Wisło moja, Wisło szara och den lättrallade sångbuketten Szeroka woda. Góreckis skivor går stundom på högvarv hemma hos mig, och jag kan dem så gott som utantill så här många år efter upptäckten på gymnasiet. Förhoppningsvis låter jag inte längre som en baltisk båtflykting när jag försöker uttala polska ord.

© Linus Ganman,