å senhösten 1999 åkte jag till Cypern för att gå Vingresors reseledarutbildning. I utbildningen ingick en kurs i nygrekiska, ledd av en svensktalande cypriot, Themis Alexandrou. Jag hade själv förberett mig inför kursen genom att sluka George C. Divrys bok med den lovande titeln Greek Made Easy från 1966, och så hade jag ju redan läst klassisk grekiska.

lassisk grekiska är en sak; nygrekiska en nästan helt annan. Dessutom finns det uppenbarligen gammal nygrekiska och ny nygrekiska, för det som George C. Divry lär ut i sin lärobok hade sedan länge blivit omodernt när jag besökte Cypern. Det accentsystem som hängt kvar i grekiskans skriftspråk från klassisk tid rationaliserades uppenbarligen bort sex år efter att Divrys bok kom ut. Jag satt inne med kunskaper som inte är något värda idag.

om om skillnaderna mellan klassisk grekiska, gammal nygrekiska och ny nygrekiska vore nog, finns det ytterligare kategoriseringar av det grekiska språket att ta hänsyn till. Cyperns grekisktalande använder förvisso samma skriftspråk som fastlandsgreker, men har en dialekt som starkt avviker från fastlandsgrekiskan. Detta fick till följd att alla cyprioter förstod vad jag sa, samtidigt som jag inte förstod ett dyft av vad alla andra sa.

et finns visst fog för uttrycket rena grekiskan med betydelsen helt obegripligt. Jag skulle säkert, med de kunskaper jag redan besitter, kunna inhämta hyggligt aktualiserade kunskaper i språket på kort tid, men måste ändå hysa viss förståelse för dem som sliter med sina språkstudier eller förfasar sig över hur skriven grekiska kan se ut vid första anblicken för dem som inte alls kan det grekiska alfabetet. Sedan undrar jag förstås vad George C. Divry menar med att kalla sin bok Greek Made Easy. Som ett smakprov på Divrys definition av easy återger jag här, utan något som helst benäget tillstånd från förläggaren, sidan 145 i Divrys bok:

© Linus Ganman,