ecknade serier är en av mina stora passioner. Det har fallit sig ganska naturligt, när jag har velat berätta om min familj, att jag har valt tecknad serie som format. Men min tecknarstil ser så gott som helt ut som då jag var tio år, och jag lägger inte ned så mycket jobb på teckningarna. Det viktigaste har i alla avseenden varit att få ned historierna på papper så snabbt som möjligt, dels för att de inte ska falla i glömska, men också för att minnet av händelsen som föranledde nedtecknandet inte ska förvanskas.

ag sticker inte under stol med vem jag inspireras av och stjäl från. Jag tittar på hur Édika och Krister Petersson gör. Av rationella skäl har alla mina seriefigurer kulögon, lång näsa (som Édikas sorgliga strandraggare, torskar och andra vardagsmänniskor) och hakan dold i kragen (som Peterssons Olaf). Vidare gillar jag Joakim Pirinen, André Franquin och Ralf König också. Framför allt gillar jag roligt tecknade serier. En serie kan ha hur lam handling som helst, men ändå gå att skratta åt, om den är roligt tecknad (som till exempel Chubb and Chauncey av Vance Rodewalt).

å följande sidor publicerar jag det bästa ur min produktion, med tanken att så mycket som möjligt ändå ska komma med. Se tilltaget som ett rop på hjälp från en förtvivlad stackare. Eller gläds åt att det finns ännu en som har en lika knasig familj som du själv. Vad min familj än har sagt om de här teckningarnas esotericitet, så tror jag att de beskriver något ganska universellt. För säkerhets skull redogör jag för omständigheterna kring varje episod. Det går att läsa serierna bild för bild, men om man inte förstår poängen på slutet, kan man förhoppningsvis få ledtrådar i de förklarande texterna.

ör den allmänna ordningens skull har jag också sammanställt en presentation av de personer som figurerar i serierna. De oftast förekommande är jag, min bror, min mor och min far, och för dem som av en händelse inte känner någon av dessa personer kan kanske förståelsen av mina esoteriska serier underlättas genom studerande av personpresentationerna.

© Linus Ganman,