När jag var 13 år gammal åkte jag och mamma till Kemer vid Medelhavet i Turkiet. Där firade samtidigt arton miljarder skåningar sina respektive semestrar. |
|
Till slut började även jag och mamma att prata kvasiskånska med varann, om inte annat så för att utmana varann i att våga prata högt om någon riktig skåning fanns i närheten. Sannolikheten för det sistnämnda var ganska stor var man än befann sig. Fille-språket, som vi exekverar här, är det dock få som talar numera. |
|
Sedan dess har vi fått allt fler dialekter och språkliga avarter på både vårt samvete och vår repertoar. |
|
Bland annat en blandning mellan Karlstadmål och engelska, så kallad Charlestown English. Vi föreställer oss att det borde låta såhär om Bengt Alsterlind försöker prata engelska. |
|
För ordningens skull ska jag väl nämna att jag hade håret på utväxt när de här teckningarna ritades. Samt en nätt rondör. |
|
Min mamma brinner för språklig korrekthet. Hon tål inte människor som skriver eller säger fel. På gott och ont. |
|