Min mamma brinner för språklig korrekthet. Hon tål inte människor som skriver eller säger fel. På gott och ont.

Man kan fråga sig varför hon har slösat bort så många år inom äldrevården. Det finns ju stolar lediga i Svenska Akademien.

Mamma skulle nog vara rätt söt som lärarinna.

Men det är klart, då måste man kanske vara lite mer tolerant. Små glin kan vara helt överjävliga ibland.

”Särskrivningar är en styggelse.” ”Utebliven synkope är en farsot värre än böldpest”, säger mamma.

Språkliga avarter verkar enligt mamma till och med vara värre än kärringar som nyps och luktar illa.