Ärans och hjältarnas språk! Hur ädelt och manligt du rör dig! Ja, och så har vi dialekten i min hemstad då, förstås. Det är dess prosodi jag så pedagogiskt försöker åskådliggöra i den här episoden.

Furuparken, Yxskaftkälen, storbildsteve och Matpiraten är sådana där typiska ord som man av prosodin att döma lätt kan känna igen mina stadsfränder på. Och uttrycket ”upluppuppturuu?” betyder helt enkelt ”Har du skrivit upp dig på jobbschemat?”.

Mamma läser inte tecknade serier. Visst läser hon dem jag har ritat, men annars har hon svårt för tecknade serier som medium. Det är för ansträngande att läsa dem, tycker hon.

En vars serier emellertid faktiskt har fallit mamma på läppen är Lena Ackebo. Jag förstår mamma väl. Lena Ackebo är en av mina egna stora favoriter. Och mamma gillar nog hennes serier just för att de är på kornet.

Mamma känner i Ackebos serier igen mycket av det hon upplevde i sitt jobb som vårdbiträde. På mammas avdelning lyssnade alla anställda på dansbandsmusik och tvivelaktig svensk pop. De sade ”en personal” i stället för ”en anställd”, spelade bingolotto, ville ha det precis som hemma i Sverige när de reste till utlandet och gav sina barn gräsliga dubbelnamn. Och allt det där är för mamma liktydigt med dålig smak.

Nu ritar inte jag tillnärmelsevis så bra som Lena Ackebo, men de personer som syns på de två första bilderna ska föreställa godtyckliga ackeboingar. Jag har ärligt snott dem rakt av och kopierat dem så noga jag kunnat.