Constrained writing |
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Sommaren har ljusblå sky i hatten och en mantel grön av klorofyll. Klart som diamant är bäckens vatten och dess stenar blänker som beryll. Lika varm som dagen skrider natten genom denna drömlandskapsidyll. |
|
|
All naturen står inför sin kröning. Varje äng och vildvuxen berså genomgår en välförtjänt försköning och får bördig jord att spira på som en nog så passande belöning för den köld som den har måst bestå. |
|
|
Bina låter alltjämt sömnen råda i sin noga undangömda borg, men av ångorna från trädens kåda väcks en humla i en blommas korg. Allt är underbart och skönt att skåda. Dock har timmermannen Josef sorg. |
|
|
Han känner sig så matt i anden. Hans tankar vandrar bortom orden; han vilar huvudet i handen och vänder ansiktet mot jorden. Nog har hans ögon många vårar fått glädjas åt dess väna gåva, men nu förblindas de av tårar som inte låter honom sova. |
|
|
Ty redan när naturen skänkte det nya årets första grönska, gick även Josef runt och tänkte på allt som en familj kan önska. Och lyckan tycktes lätt att finna, för han var frisk och giftasmogen och hade mött en ärbar kvinna som han har lovat vara trogen. |
|
| JOSEF: | |
|
När jag såg Maria där hon gick, blev jag helt förtjust i henne genast. Vän och himmelskt klar är hennes blick och av alla jungfrur är hon renast. |
|
|
Men Maria väntar barn ändå! Hur jag än funderar på den saken blir den alltför svår för att förstå. Det är därför som jag sitter vaken. |
|
|
Jag vet inte längre vad jag vill. Allt man hör om jungfrubarnet lyder: ”Genom helig ande blev det till.” Vem kan tala om vad det betyder? |
Matt 1:18 |
|
Han ser i drömljus hur han möter en hop av sin familjs gelikar och barnet som han när och sköter blir föremål för hopens pikar, Han hör dess bitska röster väsa och anar hur dess hätskhet sväller: ”Han har ju inte Josefs näsa och inte Josefs lockar heller!” |
|
|
Och Josef inser med det samma att han bör överge sin hydda. | Matt 1:19 |
|
En andes gosse och hans mamma kan ingen timmerman beskydda, och vem det barnet än må vara så gör det Josef rätt förlägen: ”Det kommer inte jag att klara - Det kommer aldrig att gå vägen!” |
|
|
Så Josef börjar strax att traska mot fjärran land och nya öden. Hans framtidstro är lagd i aska, ja, Josef längtar efter döden. Och dagen går och tiden ilar och Josefs trötta fötter ömmar. Han slår sig ner en stund och vilar och somnar in till ljuva drömmar. |
|
| HERRENS ÄNGEL: | |
|
Känner du dig sviken och bedragen? Josef, Davids son, var ej förskräckt! Barnet som Maria bär i magen avlades av HERRENS andedräkt. | Matt 1:20 |
|
Dela med Maria hennes möda, unna henne värmen av din famn och försörj den son som hon ska föda. Ge honom det vackraste av namn; |
|
|
JESUS är det namn som han ska bära. Han ska frälsa dem som är i nöd, stå de fromma människorna nära och befria dem från synd och död. |
Matt 1:21 |
|
Josefs sömn är lätt, hans drömmar sköra; När han vaknar tänker han på allt som han nyss på änglaspråk fick höra från en överjordisk ljusgestalt och han skyndar hemåt för att göra så som Herrens ängel har befallt. |
Matt 1:24 |
© Linus Ganman,