Constrained writing |
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Hösten kommer tvärt med korta dagar och en ny och brännande debatt förs i byarna kring hus och hagar: Kejsaren Augustus säger att de som lyder Romarrikets lagar nu är tvungna att betala skatt. |
Luk 2:1 |
|
Kejsaren är den som anger takten; det, som han har bett om, ska gå fort, så varenda människa i trakten skyndar till sin mantalsskrivningsort | Luk 2:3 |
|
för att visa vördnad inför makten och få det, som måste göras, gjort. |
|
|
Tiden slår minuter och sekunder obarmhärtigt sönder i sin kvarn. Medan höstens jäkt och svåra stunder flyktar bort likt stormvindsdrivna flarn, visar HERREN prov på stora under: Josef och Maria väntar barn. |
|
|
Och Josef och Maria rider från Nasaret i Galiléen och kommer sömniga omsider till Josefs hemstad i Judéen. | Luk 2:4-5 |
|
Där vimlar det av mygg och kritter och där finns gäss och höns till tusen, och män och kvinnor står och sitter och trängs och knuffas mellan husen. |
|
|
Så Josef vandrar till en hage och flyr från kritterna och myggen, men gossen i Marias mage har skumpat långt på åsneryggen, och fast han ej kan tala, rungar en tanke innanför hans panna: "Det var förskräckligt vad det gungar! Härinne kan jag inte stanna!" |
|
| MARIA (TILL JOSEF): | |
|
Vad jag har väntat på den här dagen! Ja, käre Josef, nu är det dags. Nu vill mitt barn komma ut ur magen! | Luk 2:6 |
|
Vi måste hitta ett ställe strax där jag kan lägga mig ner och vila och få mig något till livs, förstås. Du kan väl vara så snäll och kila och se om någon har plats för oss? |
|
| JOSEF (TILL MARIA): | |
|
Det finns ett härbärge bortom dälden; där kan vi nog finna rum ikväll och värma händerna invid elden och slå oss ner på en fårskinnsfäll. Det ska bli skönt, ja det kan jag lova! Snart får vi äta och vila ut. Jag längtar så efter att få sova - Det ska bli härligt, för jag är slut! |
|
| JOSEF (TILL VÄRDSHUSVÄRDEN): | |
|
God kväll, god kväll! Har ni plats för natten? Med åsnan inräknad är vi tre som vill ha husrum och mat och vatten. Det har ni säkert - det kan jag se, och ljus i fönstren, det har ni gott om. Har ni en säng över till min fru? Vi är så trötta, och det är bråttom; Hon väntar barn och ska föda nu! |
|
| VÄRDSHUSVÄRDEN (TILL JOSEF): | |
|
Nej, jag är ledsen och jag beklagar, för plats hos oss kan ni inte få. Vi ska ha gäster i fyra dagar, och det är fullt i varenda vrå. Men låt mig tänka ett slag. Kanhända det finns en lösning i alla fall. Jag ska se till att ni kan få tända en eld och värma er i vårt stall. |
|
|
Och Josef bugar djupt och tackar. Han fattar tag om åsnans tömmar, far upp på djurets rygg och smackar men tar farväl av sina drömmar om lugn och ro i höstens kvällar och om ett barn som sover stilla. Och dricka, mat och fårskinnsfällar - det skulle ej ha suttit illa! |
|
|
Maria följer med till stallet. Där virvlar en och annan fluga och det är smutsigt och förfallet, men det får ändå lov att duga, för trött är hon och knapp är tiden. Till ända är den långa färden och innan kvällen är förliden har hennes gosse fötts till världen. |
Luk 2:7 |
© Linus Ganman,