Hösten
 

Constrained writing
De första stegen
Librettots början
Herodes och hans vrede
Att möblera om
Teologi

Våren
Sommaren
Hösten
Vintern

Startsida

 
HÖSTEN - SKATTSKRIVNINGEN

Hösten kommer tvärt med korta dagar
och en ny och brännande debatt
förs i byarna kring hus och hagar:
Kejsaren Augustus säger att
de som lyder Romarrikets lagar
nu är tvungna att betala skatt.
Luk 2:1
 
Kejsaren är den som anger takten;
det, som han har bett om, ska gå fort,
så varenda människa i trakten
skyndar till sin mantalsskrivningsort
Luk 2:3
för att visa vördnad inför makten
och få det, som måste göras, gjort.
 
 
Tiden slår minuter och sekunder
obarmhärtigt sönder i sin kvarn.
Medan höstens jäkt och svåra stunder
flyktar bort likt stormvindsdrivna flarn,
visar HERREN prov på stora under:
Josef och Maria väntar barn.
 
 
Och Josef och Maria rider
från Nasaret i Galiléen
och kommer sömniga omsider
till Josefs hemstad i Judéen.
Luk 2:4-5
Där vimlar det av mygg och kritter
och där finns gäss och höns till tusen,
och män och kvinnor står och sitter
och trängs och knuffas mellan husen.
 
 
Så Josef vandrar till en hage
och flyr från kritterna och myggen,
men gossen i Marias mage
har skumpat långt på åsneryggen,
och fast han ej kan tala, rungar
en tanke innanför hans panna:
"Det var förskräckligt vad det gungar!
Härinne kan jag inte stanna!"
 
 
MARIA (TILL JOSEF):
 
Vad jag har väntat på den här dagen!
Ja, käre Josef, nu är det dags.
Nu vill mitt barn komma ut ur magen!
Luk 2:6
Vi måste hitta ett ställe strax
där jag kan lägga mig ner och vila
och få mig något till livs, förstås.
Du kan väl vara så snäll och kila
och se om någon har plats för oss?
 
 
JOSEF (TILL MARIA):
 
Det finns ett härbärge bortom dälden;
där kan vi nog finna rum ikväll
och värma händerna invid elden
och slå oss ner på en fårskinnsfäll.
Det ska bli skönt, ja det kan jag lova!
Snart får vi äta och vila ut.
Jag längtar så efter att få sova -
Det ska bli härligt, för jag är slut!
 
 
JOSEF (TILL VÄRDSHUSVÄRDEN):
 
God kväll, god kväll! Har ni plats för natten?
Med åsnan inräknad är vi tre
som vill ha husrum och mat och vatten.
Det har ni säkert - det kan jag se,
och ljus i fönstren, det har ni gott om.
Har ni en säng över till min fru?
Vi är så trötta, och det är bråttom;
Hon väntar barn och ska föda nu!
 
 
VÄRDSHUSVÄRDEN (TILL JOSEF):
 
Nej, jag är ledsen och jag beklagar,
för plats hos oss kan ni inte få.
Vi ska ha gäster i fyra dagar,
och det är fullt i varenda vrå.
Men låt mig tänka ett slag. Kanhända
det finns en lösning i alla fall.
Jag ska se till att ni kan få tända
en eld och värma er i vårt stall.
 
 
Och Josef bugar djupt och tackar.
Han fattar tag om åsnans tömmar,
far upp på djurets rygg och smackar
men tar farväl av sina drömmar
om lugn och ro i höstens kvällar
och om ett barn som sover stilla.
Och dricka, mat och fårskinnsfällar -
det skulle ej ha suttit illa!
 
 
Maria följer med till stallet.
Där virvlar en och annan fluga
och det är smutsigt och förfallet,
men det får ändå lov att duga,
för trött är hon och knapp är tiden.
Till ända är den långa färden
och innan kvällen är förliden
har hennes gosse fötts till världen.
Luk 2:7

© Linus Ganman,