är jag hade kommit igång med skrivandet, och det innebar att jag hade presterat några strofer om Josef, började jag fundera på hur hela berättelsen skulle börja. Jag tyckte att det föll sig naturligt att beskriva en gryning, eftersom en gryning är ett slags början:

ag smakade på resultatet länge och tyckte rätt bra om strofen som jag hade skrivit, men blev betänksam över inledningen med Herren. Jesu födelse, som utgör grunden för vårt julfirande, ägde ju rum vid en tid då folket på jorden verkade ha tappat kontakten med Gud. På det andliga planet rådde antagligen stor förvirring. En del människor kanske rentav tillbad stenar. Tillbedjan av den Herre, som kristna tillber idag, var i alla fall ett okänt begrepp för människorna på den här tiden. Jag fick tänka om. Ganska snart kom jag på idén att byta ut Herren mot Våren, och fick därigenom ett uppslag till hur jag skulle strukturera hela librettot. Det skulle bestå av fyra delar med en presentation av en årstid i varje del.

ftersom jag redan höll på att skriva om Josef, lät jag just vårens skönhet ställas i kontrast till Josefs grubblerier. Som kuriosa kan jag också nämna att det ligger ett ganska omfattande forskningsarbete bakom stoffet till följade rader. Jag behövde ett rim på sorg, och eftersom stroferna skildrar ett vårlandskap, tänkte jag att jag på något vis kunde väva in något om korg-blommiga växter i texten. Att det är tidig morgon i texten innebär ju också, att många av jordens varelser ännu sover, och därför kom jag på idén om att skriva om en sovande humla. Föga intresserad av botanik som jag är, visste jag dock inte om det vore realistiskt att skriva om en humla som sover i en blomma. Dock visade mina efterforskningar, att humlor gärna sover i blommor, och av de uppgifter jag kunde få fram rörande detta framgick även att den blomma som humlor helst sover i heter kantnepeta. Nu är kantnepetan visserligen inte en korgblommig, utan en kransblommig växt, men detta faktafel kan säkert motiveras med den poetiska frihet jag ansåg mig ha rätt till, eller att humlor kanske också ibland faktiskt sover i korgblommiga växter:

ärefter skildras Josefs tankar på familjebildning och bobyggande - tankar som gärna dyker upp i huvudet på någon som är nykär. När vi träffar på honom i texten är han dock väldigt moloken, för det ser ut som att alla hans vårdrömmar håller på att gå i kras. Dock övertygas han av Herrens ängel att han inte har något att vara rädd för, och väljer till slut att stanna vid sin trolovades sida. Liksom inledningen till varje årstid, har strofen om Josefs beslut efter hans möte med Herrens ängel en ganska knölig form, eftersom rimmen är trefaldiga. När hela Våren var färdig, var min tanke att låta varje årstid avslutas av just en sådan här strof med trefaldiga rim, men det blev inte så i slutänden. Dock gör inledningen till årstiderna, med tre strofer av det här slaget i varje, samt strofen i slutet av avsnittet om Josef, att jag använder strofformen i fråga precis tretton gånger. Den som är intresserad av kabbalistik eller talmystik, kan säkert läsa in något spännande i det. Så här slutar i alla fall skildringen om Josef:

© Linus Ganman,