järde satsens första tema sjungs av fyrstämmig damkör ackompanjerad av stråkar. Horn, fagott och klarinett spelar sedan en brygga över till nästa korta tema som har diktens kortaste strof som text. Partiet sjungs av en altsolist med förförisk attityd. Jag kom att tänka på Lill Lindfors när jag skrev det:

redje strofen sjungs av hela kören i ett tema som saknar egentlig melodistämma men som syftar till att illustrera den kärleksfulla fasthållningslek som utspelar sig mellan kvinnan och mannen i huvudrollerna. Kören ackompanjeras här av träblås, valthorn och stråkar:

ärefter följer ett instrumentalparti i largo där ett nytt tema presenteras av träblås horn och stråkar. Instrumetalpartiet är tänkt att illustrera det smek på en kärleksbädd som omtalas i fjärde sångens tredje strof. Instrumentalpartiets tema sjungs sedan i dubbelt tempo av en solistoktett ackompanjerad av klarinett, bastrumma, violin och cello. Texten utgörs av fjärde sångens fjärde och femte strof. Liksom i början av första satsens sista tema lämnar ensemblen här det stororkestrala formatet och går över i lätt instrumenterad folkviseinspirerad musik:

et glättiga temat avlöses sedan av ett dramatiskt instrumentaltema, där violinerna spelar den doriska melodin från tredje satsen, men med en annan frasering. Klarinetten kompletterar med ett eget jazzartat tema och beledsagas av det övriga träblåset och horn samt bas- och virveltrumma. Även i det följande avsnittet där hela kören kommer in används melodistämman från tredje satsen, men här i regelrätt koralform:

fter en generalpaus på två slag kommer satsens avslutande tema, uppenbart inspirerat av andante-sostenutot i inledningen till Tjajkovskijs balett Törnrosa. Kören beledsagas av stråkar, horn och träblås inklusive piccolaflöjt. Det finns i noterna en repetitionsmarkering precis innan det ohöljt snuskiga i texten tar vid, för den som till äventyrs vill uppföra musiken utan dessa inslag:

© Linus Ganman,