å som i bilden ovan ser Shaw ut i engelsk språkdräkt. Jag har ett lite ambivalent förhållande till min skapelse, eftersom jag dels inte är så förtjust i engelska och dels tycker att Shaw ser så bra ut just i engelsk språkdräkt. Engelska är ett av få språk som kan klara sig långt utan diakritiska tecken, och därför blir radmellanrummen i engelska texter fria från "skräp", vilket gör att texten ger ett jämnt intryck. Samtidigt är teckensnittet i sig lite excentriskt. Dess r, som ju får tjäna som både majuskel och minuskel, har en typiskt minuskulär utformning. Se till exempel namnet Ron i textavsnittet ovan.

itt arbete med Shaw vore egentligen ogjort om jag inte ägnade de insulära bokstavsformerna viss möda. Det var ju faktiskt handskrifter från Irland som inspirerade mig till hela teckensnittet i fråga. Dock behärskar jag inte iriska, och jag kan ha god förståelse för om någon som verkligen gör det tycker att jag har rådbråkat den typiskt irländska typografiska traditionen med mitt bidrag. Det finns en mängd specifikt iriska teckensnitt som känns igen på sina beprickade konsonanter och att bokstäverna s, r och g ofta har en form som avviker från dem icke-irländare är vana vid. Bilden ovan är ett smakprov på hur Shaw Uncial kan se ut i sin insulära variant. Notera särskilt s-varianten, vars skaft sticker under linjen för att inte förväxlas med utom-iriskt r.

om avslutande exempel ger jag ett textstycke på latin. Latin gjorde ursprungligen ingen skillnad mellan u och v, och inte heller mellan i och j. I Shaws teckenuppsättning har jag ritat två varianter av v; en med rak stapel till vänster och en med rak stapel till höger. I texten ovan använder jag konsekvent v-varianten med rak högerstapel för v, och även för det vokalljud som fick ett eget tecken i det vi nutida människor känner som u.

© Linus Ganman,