nnan mamma på allvar hade slagit ner bopålarna i Öѕtеrѕund, umgicks hon som vän med Thord Jonsson, som spelade trummor i öѕtеrѕundѕbandet Popolinos. När Thord sedan flyttade till Trondheim, kunde han inte ta sitt piano med sig, utan frågade min mamma om hon ville ha det. Hon tog gärna emot det, och det fanns alltså på plats i hennes hem långt innan jag ens var en glimt i min pappas öga. Inte vet jag varifrån mamma fick sina kunskaper i pianospel, och för man dem på tal idag, verkar hon helt ovetande om dem, men jag tycker mig ändå minnas att hon när jag var barn ibland spelade på pianot som hon fått. Scott Joplins The Entertainer och Wilhelm Peterson-Bergers Serenad ur ”Fyra danspoem” var hennes paradnummer.

otot härovan är taget i mars 1980. Jag var inte ens tre år gammal då, och sannolikt inte en så duktig pianist. Ändå tilläts jag klinka ganska ohejdat på Thords piano, och det är jag tacksam för idag. När jag väl hade utvecklat min spelteknik så långt att det jag spelade inte längre lät atonalt och aleatoriskt, var det mest avancerade jag lyckades spela i början ändå bara detta lilla nätta stycke i Gess-dur. (Klicka på bilden för att lyssna.)

är jag sedan började i förskolan, där det precis som hemma fanns piano, fick jag av en av fröknarna lära mig Hoagy Carmichaels stycke Heart and Soul. (Fröken visste inte alls vad stycket heter, men det lyckades jag ta reda på flera år i efterhand.) Hon och jag brukade spela à trois mains, och hon fick ansvar för den svåra stämman i basen. Spannet mellan min tumspets och min lillfingerspets när jag spärrade ut fingrarna så långt jag kunde låg vid den här tiden på blott 13 centimeter. Jag beundrade således avundsjukt de storväxta, som kunde spela två toner på en oktavs avstånd med bara en hand. Dagen då jag för första gången lyckades spela Heart and Soul med både melodi och basgång alldeles själv blev en milstolpe i livet. (Klicka på bilden för ett kort smakprov.)

ianot har varit mitt första instrument så länge jag kan minnas. Jag har aldrig varit någon driven instrumentalist, men utgår alltid från pianot när jag tänker på musik. På de här sidorna presenterar jag musik som jag har skrivit själv, och oftast har jag haft pianot som redskap i detta skrivande.

© Linus Ganman,