fter mina framsteg inom dubbelhändigt spel, eller möjligtvis i samband med dem, men i alla fall medan jag fortfarande gick på förskolan, skrev jag min första låt. Den har fyra takter, synkoper och swingrytm. Den går såhär (Klicka på noterna för att lyssna):

et är kanske inget mästerverk, men gav mig i alla fall insikten om att jag kunde skapa helt egen musik. I alla fall varken mamma eller pappa trodde att de hade hört melodin någon annan stans förut, så det var nog jag som hade hittat på den alldeles själv. Jag började drömma om att kanske en dag vara en firad artist. På tv hade jag en gång i ett program med retrospektivt tema sett Siw Malmkvist sitta och skratta åt en gammal svartvit programsnutt med sig själv i. Såhär i efterhand kan jag väl tänka mig att det var hennes insats i Melodifestivalen 1961 som visades. Jag trodde att hon skrattade åt inslaget för att det var gammalt, omodernt och i svartvitt, och tyckte att det verkade så häftigt att kunna sitta och skratta rått åt sig själv. Jag såg i min fantasi hur jag själv en dag skulle sitta i en tv-soffa, se mig själv framföra min låt i en gammal svartvit filmsnutt och skratta åt inslagets töntighet. Ganska snart insåg jag dock att det där nog aldrig kommer att hända i verkligheten. När jag gick på förskolan hade det ju i regel redan blivit omodernt att filma schlagersångsframträdanden i svartvitt.

© Linus Ganman,