om barn fick jag ibland uppleva att mina uppfattningar om logik kom på skam. I den värld, som jag upplevde att jag befann mig i, fanns det ett Norge, som jag betraktade som ett trevligt land med glada människor och god choklad. Av bruksanvisningar och innehållsförteckningar hade jag också kunnat sluta mig till att det språk man talade i Danmark var väldigt likt det språk man talade i Norge. Här kom mina försök att dra logiska slutsatser in i bilden. Med hänvisning till danskans likhet med norskan drog jag slutsatsen att även Danmark var ett trevligt land med glada människor och god choklad. Dessutom, som grädde på moset, var ju Danmark landet där drömmar kunde bli verklighet - alla legobitars vagga. Å, tänk att få åka till Legoland och sitta vid en stor balja med oändligt många legobitar i och bara bygga, bygga och bygga!

å kom då den där dagen då pappa föreslog att vi skulle åka till Legoland. Jag var nio år och sprängfull av förväntan. Min förväntan förstärktes i och med att vi passerade Göteborg, där vi bodde i ett fint rum på Gоthіа Ноtеl och gick på Lіѕеbеrg och roade oss storligen. Om det var så trevligt i Göteborg, hur skulle det då inte bli i Legoland?

är vi korsade Öresund, blev jag varse hur danska låter. Jag förstod ingenting! Vår guide sa att hon trodde att femtio hette halvfjärs. Halvfjärs? Vad skulle det betyda? Varför kunde danskarna inte räkna ordentligt? Och var var alla glada människor? Överallt sprang människor med långa ben omkring mig, och när jag ville se mig om på egen hand, möttes jag av barska typer som sa Ikke gå ind der! Dagen vi tillbragte i Legoland var grå och regnig. Inte ens trafikskolan var rolig. Man fick ju inte köra som man ville! Jag längtade hem, och så fort jag fick syn på en telefonkiosk, bad jag pappa om att få ringa hem. Precis när jag hade stigit in i hytten, ringde telefonen! I Sverige hade jag aldrig sett telefonkiosker som man kunde ringa till. Märkligt. Jag lyfte luren och svarade.

- Ja, det är Linus i telefonkiosken på Legoland!
- Er du svensk? sa en man på danska.
- Jaa, svarade jag med min barnsliga sopranröst.
- Får jeg knulde med dig? sa mannen.

ag slängde ifrån mig luren och sprang ut ur telefonkiosken. Jag var skiträdd! Vem var mannen? Visste han vem jag var? Varför ville han knulla med mig? Mig? Ett barn? Vad var det här för skitland? Jävla piss-Danmark! Det regnade, folk kunde inte prata ordentligt och överallt var det fullt av arga vuxna som ville knulla med barn. Jahapp.

edan dess har jag passerat Danmark några gånger på väg till Tyskland eller Frankrike. 1995 gjorde jag ett längre besök. Minnena från resan till Legoland gnagde i bakhuvudet. Jag var utvald som en av ett tjugotal representanter för Sverige i den antirasistiska kampanjen Alla olika - alla lika, som bland annat kulminerade i en utbildningsresa till Strasbourg. Första stoppet på resan gjordes i Köpenhamn. På en skola blev vi inbjudna att delta i ett rollspel. Vi blev indelade i lag och fick klisterlappar att sätta på våra tröjor för att visa vår lagtillhörighet. Vi fick en lista på uppgifter att utföra. Jag skulle bland annat söka jobb och bostad, samt köa utanför en dansklubb.

verallt möttes jag av samma bryskhet som mötte mig när jag var i Danmark som nioåring. Jag blev avvisad från dansklubben, och så fort jag hade ett dokument som behövde en påskrift, blev det bortslarvat av någon tjänsteman i vit skjorta och slips. Jag förstod inte vad rollspelet gick ut på, utan trodde bara att det var sedvanlig dansk ogästvänlighet som jag exponerades för. Än en gång fick jag bara bekräftat för mig att Danmark var ett jävla skitland med otrevliga människor. Mellan två uppgifter mötte jag min reskamrat Klas i ett trapphus på skolan. Klas och jag kände varann lite redan före resan, för vi hade gått på samma högstadium. Nu hade han befordrats till chef och hade hög lön och en fin lägenhet. Jag sa att jag funderade på att skita i allt och gå ner på stan och köpa en korv eller vad som helst i stället för att ranta runt på den här skolan och bli behandlad som skit.

- Förstår du inte vad rollspelet går ut på? frågade Klas.
- Nä! svarade jag.
- Titta på klisterlappen på din tröja, sa Klas.

ag tittade på min klisterlapp. Och så tittade jag på lappen på Klas tröja. Då trillade polletten ner! På Klas lapp fanns det en bild av ett vitt ansikte. På min egen lapp var det ett svart ansikte. Rollspelet vi var inbjudna till syftade till att illustrera vad rasism går ut på, och hade ingenting specifikt med dansk ogästvänlighet att göra. Lappen bestämde hur vi blev behandlade vid de olika stationerna i rollspelet. Jag skrattade vid insikten om min egen trögtänkthet. Resten av dagen gick jag och höll handen för min klisterlapp.

© Linus Ganman,